Brev från återvandringssamordnaren

 I veckan blev det känt att den nationella samordnaren för arbetet med frivillig återvandring hade skickat ett brev till Regionerna. Detta brev blev känt först när ett regionråd från oppositionen hade gjort oss uppmärksammade på det och ville haka på med samma drev som en del av landets kommuner hade startat fast från oss i regionen. Detta ville de utan att egentligen veta vad det handlar om, man får se det som ett politiskt statement i en fråga som är nationell och inte regional.

När detta blev känt för oss så tag jag fram det brevet för att se vad samordnaren hade skrivit. Det var ett brev med svaga formuleringar som gjorde att det uppstod en rad frågetecken. Jag ringde då såklart till denna samordnare för att reda ut vad det hon var ute efter. 

Hon skriver bl.a. i sitt brev ”Som en del av uppdraget ingår att föra dialog med kommuner, länsstyrelser, regioner, statliga myndigheter och andra relevanta aktörer.”

Samt att

”Nationella samordnaren önskar träffa regionala ledningsgrupper och socialchefsgrupper inom befintliga nätverk och samverkansstrukturer”

Frågan som jag ställde var då såklart vad hon menar med regionala ledningsgrupper. För att reda ut detta så ringde jag helt enkelt, vilket brukar vara ett bra sätt att reda ut oklarheter på.

Svaret jag fick då var tydligt. Hon vill använda regionens nätverk för att föra dialog med kommunerna och det är framförallt socialchefer och kommunchefer som hon vill träffa och eftersom vi samlar dessa regelbundet så tyckte hon det var effektivt att träffa dem där istället för att besöka alla 290 kommuner. Helt logiskt och det som jag trodde hon ville. 

Hon sa att hon även gärna träffar den politiska representationen också vilket då skulle vara det kommunsamråd som jag bjuder in till där samtliga länets KSO:er och kommundirektörer kommer till.

Så slutsatsen är att det är inte regionen som huvudman man vill träffa utan kommunerna via oss som är aktuell. Det är ju i kommunerna man möter de människor som man i så fall vill ska återvända. 

Så utan att ta ställning till själva sakfrågan om återvandring så blev det tydligt vad vi som region eventuellt skulle bidra med. 

Sedan har det blivit en del upprörda känslor både från höger och vänster. Från vissa håll säger man att vi absolut inte ska träffa någon samordnare eller bidra till detta och från andra håll så är det självklart att vi ska göra det.

Men utgår vi från den önskan som samordnaren har och vill komma till våra nätverk så har jag sagt att vi ska titta på det. Samtidigt så är det ingen rättighet för någon att komma till våra samrådsforum utan det bestämmer vi som bjuder in vilka frågor vi behöver samråda och samverka med kommunerna kring. 

Vart står vi i själva sakfrågan och vår roll i regionen?

Som jag pratade med samordnaren om och som hon höll med om är att vi som region har inte någon roll i själva arbetet med återvandring vilket innebär att ingen förväntar sig att vi i patientmöten eller på bussen ska ta upp frågan om återvandring utan det är något som andra aktörer får hantera, så vi som region behöver därför inte ha någon åsikt eller göra något. 

Att vi sedan ska prata med våra medarbetare att de ska återvandra är inte heller aktuellt, vilket jag tror att de flesta håller med om. Vi vill att våra medarbetare ska jobba kvar hos oss och vill absolut inte att de ska nappa på detta erbjudande. Så vi kommer inte föra några sådana samtal med våra läkare, sjuksköterskor eller annan personal. 

Vad händer nu?

När vi nu rett ut vad hon vill så får vi se om jag bjuder in henne till ett kommunsamråd. Men samtidigt så är det ganska meningslöst om ingen kommun i länet vill träffa henne, då blir resan till Gävleborg helt förgäves och sådana möten är ju bara bortkastad tid och energi för alla parter. Men vill kommunerna träffa henne så skulle det inte vara helt onaturligt att hon bjuds in men det bygger på att alla parter vill ha dialog. Att bjuda in till att endast träffa regionen ser varken hon eller jag någon mening med. Som jag sagt till media så har jag inget emot att träffa någon men det bygger ju på att personen vill träffa mig/oss, vilket inte är fallet i just detta case. Dessutom har hon fullbokat i sin kalender t.o.m mars månad nästa år.

Jag tycker det är synd att man drar så stora växlar på detta och utan att veta vad hon menar så tar man ställning. Jag tycker inte det är seriöst eller respektfullt. Samordnarens arbete försvåras och jag tycker det är respektlöst mot både hennes alla andras tid och energi. Så innan man skriver det ena eller det andra brevet eller på sociala medier så kan man faktiskt ta några djupa andetag och kolla av vad syftet är. 

Jag ser inte att det kommer bli några samtal som regionen bjuder in till, för om inte de berörda parterna vill prata med varandra så varför ska vi bjuda in? Är det att mäkla fred mellan en statlig tjänsteman och kommunerna? Då tror jag det finns mer lämpade organisationer för det.

Men det så är frågan avslutad för min del, så länge det inte händer något eller helt ny information kommer fram.

Gävleborg - Hjärtat i Sveriges järnvägsinfrastruktur

Då kom det som vi alla har väntat på, Trafikverkets förslag på nationell plan. Vid första anblicken så är det såklart en besvikelse. När man sedan läser den och försöker förstå trafikverkets prioriteringar och förslag så får man en bättre förståelse, men det finns såklart en del frågetecken också.

Trafikverket fick i uppdrag från regeringen att se över vilka infrastrukturprojekt som ska prioriteras. Trots att regeringen skjuter till sjukt mycket pengar, som vi aldrig tidigare sett när det gäller statlig infrastruktur, så räcker det inte till att göra allt som alla vill.

En tydlig prioritering var att komma tillrätta med det eftersatta underhållet. Vi kan se hur årtionden av bristande underhåll och regeringar som prioriterat att klippa band framför att få järnvägen och vägarna att fungera har gett för effekter. Vi ser hur vägar spolas bort, potthålen ökar i antal och vi har haft urspårningar av tåg. (Allt beror kanske inte på bristande underhåll men till viss del)

Så detta är i grunden bra prioritering!

Sedan så är frågan vad ska man göra med de medel som blir kvar. Där har regeringen sagt att man ska prioritera det som ger mest samhällsekonomisk nytta, alltså mest pang för pengarna. Detta är också helt logiskt utifrån att vi har begränsat med resurser. Men hur dessa nyttor beräknats har jag försökt förstå men det är inte helt transparant och tydligt. Här skulle vi nog behövt syna detta mer och säkerställa att man har rätt underlag. 

Sedan har man undantagit vissa objekt oavsett om de är samhällsekonomiska lönsamma eller inte. Här blir det ganska svårt att hänga med. Man säger att de objekt som regeringen redan har godkänt ska ligga kvar i planen, d.v.s. där det finns ett regeringsbeslut. Så då har tidigare godtyckliga prioriteringar gått före de nu mer logiska och rationella.  

Därtill så ska man även prioritera de objekt som är nödvändiga för att uppfylla lagkrav och TEN-T förordningen. Men även objekt som har är till för att säkerställa funktionalitet i transportsystemet ska prioriteras.

Som det märks så är det mycket som ska prioriteras, men där finns det en prioordning

1. Objekt som kommit långt i planeringen’
2. Objekt som nödvändiga uppfylla lagkrav, TEN-T förordning
3. Säkerställa funktionalitet i transportsystemet
4. Rangordnas efter samhällsekonomisk lönsamhet, även totalförsvarets behov ska tas med

Hur ser det då ut för oss i Gävleborg. 

För det första så är Gävle-Kringlan hjärtat i Svensk järnvägsinfrastruktur. Allt som transporteras från/till Norrland till/från södra Sverige går genom länet och Gävle. Att då inte se att Gävle-Kringlan har särskild funktionalitet i transportsystemet är märkligt. Om denna knutpunkt inte fungerar så går det inga transporter till/från Norrland via Ostkustbanan eller Norra Stambanan. Det kommer inga tåg till/från Gävle hamn eller på Bergslagsbanan. 

För just Gävle-Kringlan finns det även ett avtal mellan staten, Gävle kommun och oss i regionen. Där förbinder sig staten vissa järnvägssatsningar samtidigt som kommunen förbinder sig att bygga bostäder i kollektivtrafiknära lägen och vi i regionen ska stå för viss infrastruktur och se till att vi kan försörja dessa nya områden med kollektivtrafik. I allt detta ingår ny tågstation vid sjukhuset som skulle skapa större möjligheter för pendling. Men detta avtal förväntar jag mig att man lever upp till.

Sedan när man har räknat på samhällsekonomisk nytta är det svårt med en del i ett stråk. Men det är många delsträckor på ostkustbanan som skulle behöva fixas till och då uppstår större nyttor än vissa delobjekt. Så där kan man förstå hur de har kommit fram till att andra objekt på ostkustbanan inte prioriteras. 

Detta är nu bara ett förslag, men Trafikverket som är expertmyndighet har tagit fram sitt förslag utifrån de kriterier som regeringen redan har bestämt. Att regeringen ska ändra sina kriterier är nog inte rimligt. För om ostkustbanan ska med i planen så måste man ta bort andra delar och det finns starka krafter som värnar de objekt som finns med. 

Men ska vi lyckas med den för Sverige så viktiga infrastrukturen som råkar finnas i Gävleborg så behöver vi kraftsamla och tänka om. Hur kan vi påvisa dessa nyttor och hur kan vi långsiktig få alla att förstå att utan bra infrastruktur i Gävleborg så stannar Sverige och det får dramatisk påverkan på Sveriges tillväxt och välstånd.

Jag är inte nedslagen utan ännu mer övertygad om att vi kan göra mer för att göra det som är bra för Sverige och Gävleborg, som i detta fall sammanfaller. 

Värna den fria pressen, domstolarna och forskningen

Fri press

Allt oftare får man höra om hur media medias oberoende ifrågasätts. Det har tagit allt mer fart framförallt i USA där man har en president som skapar sina egna sanningar och ifrågasätter media. Här hemma så kan man från vissa håll tycka att media är vänstervriden och från andra sidan så tycker man media är högervriden. Detta i sig visar nog på att den mediala rapporteringen ligger någon stans i mitten. Media i Sverige varken ska eller har en politisk agenda utan är satt att rapportera det som händer och granska oss makthavare. Det var inte många år sedan som man på allvar satt i landstingsstyrelsen i Gävleborg och öppet pratade om att man skulle bojkotta vissa journalister och media för att det rapporterade fel. Detta fick vi ganska snabbt bort men bara att de tänkte den tanken gjorde mig orolig. 

Att bli granskad av media kan såklart vara jobbigt men det är deras uppgift vilket är oerhört viktig i en demokrati. Om media inte gör en oberoende granskning, vem ska då göra det? Sedan kan man konstatera att media har stor makt och det förtroende som finns för dem måste vårdas. 

Men jag som makthavare tycker det är bra att de gör sitt jobb. Men det är såklart jobbigt ibland när man själv eller ens parti hamnar i strålkastarljuset men det ingår i mitt uppdrag att hantera. Därför är jag mån om att vara tillgänglig för media, jag svarar när de hör av sig oavsett om det är en positiv nyhet som ska förmedlas eller om det är en jobbig granskning som görs. 

Detta kan jag se inte alltid görs av politiker utan man duckar och håller sig undan vilket jag tycker blir allt vanligare beteende vilket är en oroande utveckling.

Tycker man sedan att media gör fel, vilket de såklart kan göra, så finns det instanser som man kan anmäla till och som i sin tur gör en oberoende granskning. Så min uppgift som politiker är inte att granska media. Så tycker man att media gjort fel så går det få till en granskning, men den görs utan inflytande från oss politiker vilket är bra

En annan oroande utveckling är framväxten av nya s.k. oberoende media. Förr var det mest högerextrema webbmedier som poppade upp och spred falska och förvanskade nyheter. Nu finns de från flera politiska håll. Detta gör att medielandskapet blir allt mer polariserat och vissa väljer nu att läsa nyheter mer för att stärka sin egna politiska uppfattning. Trenden har pågått länge i USA men kommer nu allt mer över hit till oss vilket är en oroande utveckling.

Fria domstolar

Vår demokrati är även uppbyggd med oberoende domstolar vilket också ifrågasätts runt i vår omvärld. För att säkerställa allmänhetens förtroende och bidra till rättssäkert samhälle så använder vi i Sverige nänmdemän vilket också ifrågasätts ibland. Det är då viktigt att man vet vad syftet är. Dessa nomineras av oss politiska partier vilket kan vara riskabelt för att få in politiken i domstolarna. Detta var en påverkan som vi kunde se tidigare men som domstolarna nu har fått ordning på. Det är viktigt att påpeka att vi partier bara nominerar personer, som gärna inte ska vara politiker, och dyker det upp olämpliga personer som nämndemän så kan domstolen plocka bort dem. Vi utser inte heller domare politiskt som vissa andra länder gör, vilket stärker domstolarnas oberoende

Fria akademin

Sedan har vi den oberoende forskningen och akademin som är en annan viktig grundsten i vår demokrati. Den pratar vi inte så mycket om men behöver också värnas. Se bara hur man i andra länder nu försöker styra forskningen politiskt genom att ta bort anslag o.s.v. Detta har vi inte sett hos oss än men risken finns att som så mycket annat att det även kommer till Europa och Sverige. Så därför är det viktigt att vi står upp för vår fria forskning och utbildningssäten.

Vi ser hur allt detta ifrågasätts i vår omvärld allt mer och där man försöker styra media , akademin och domstolar. Så vi som tror på demokrati och olika institutionernas frihet och oberoende måste helt klart göra vårt jobb. Så vi ska vara stolta över våra svenska principer med en fri press, fri akademi och fristående domstolar. För alternativet tror jag egentligen ingen vill ha och risken är att man inte kommer sakna kon förrän båset är tomt.

Ett år kvar till valet - vad har vi gjort i regionen sedan vi tog makten?

 Nu är det snart bara ett år kvar till valet, vilket sker i september nästa år. Vi moderater lyckades ta över makten efter 103år av socialdemokratiskt styre, visserligen med små marginaler men vi lyckades få ihop en majoritet av mandaten i fullmäktige tillsammans med Kristdemokraterna, Sjukvårdspartiet och Sverigedemokraterna. Vi var den första region som bildade ett majoritetsstyre med Sverigedemokraterna i den innersta ledningen, vilket inte hade skett tidigare. Personligen fick jag äran att leda detta arbete i egenskap av gruppledare för moderaterna och ordförande i regionstyrelsen.

Så detta var inte bara historiskt i Gävleborg utan även i landet. 

Att ta över 103 år av S-styre görs inte av sig själv. Mycket sitter i väggarna och det handlar mycket om att göra en kulturresa. Vi samlade oss fyra kring 100 punkter som vi skulle genomföra. Av dessa har vi idag genomfört eller påbörjat över 80. 

Men det viktigaste var ändå att visa att det finns ett alternativ till socialdemokraterna och vi har klarat det bra och hållt ihop. Självklart har vi olika åsikter i sakfrågor och vi får kompromissa.

Det var nog en del som var lite oroliga i vår organisation men det fanns många som var hoppfulla, äntligen blir det något nytt. 

En viktig del i vårt arbete har såklart varit att få till ett nytt ledarskap, som är närvarande och engagerat. En första fråga som jag fick var från media om jag skulle fortsätta vara lika tillgänglig som jag var i opposition, och för mig är det självklart. Detta visar sig nu att jag är den ordförande i regionerna som är mest omskriven i media. Detta har inte blivit så p.g.a. av skandaler utan att vi aldrig duckar för media och alltid är tillgänglig(sedan har vi mycket olika medier i länet vilket såklart hjälper till). 

Detta gäller även inom vår organisation. Jag har genom alla år gjort väldigt många besök på våra arbetsplatser och i våra verksamheter. Vi lyckas göra ca 100 besök varje år. Även på dessa besök när jag träffar medarbetare så är vi närvarande och tillgängliga. I början på denna mandatperiod när vi gjorde besök så sa man till oss att det är ju bara oppositionen som gjort besök tidigare, då fick vi chansen att förklara att det var vi som var opposition och fortsätter på samma sätt när vi nu sitter i ledningen.

Så nu hör man av sig och vill att jag kommer till dem och besöker på deras verksamhet eller är med ett arbetspass och ser hur det verkligen går till. Eller så bjuds jag in till arbetsplatsträffar. Jag försöker verkligen vara med på allt detta och mitt stora problem är väl att jag har svårt att säga nej, utan standardsvaret är att ”det ordnar vi” Det kommer även en del mail som jag svarar på vilket också många är förvånade över, det verkar inte vara så att den gamla majoriteten svarade över huvudtaget.

Detta tror jag bygger ledarskap och en kultur som främjar samtal och dialog. Vi ska prata med varandra istället för om varandra. 

Även om ledarskap är viktigt och tar tid att förändra och utveckla så har vi också genomfört mycket bra politik. Vi i partiet i länet kampanjar nu under september månad där vi påminner väljarna vad vi har gjort.

• Vi inför nu klimatvård vilket vi har jobbat för under många år. Det är inte helt i land än, tror inte man fått iväg någon patient men det kommer att ske innan valet. 
• Vi genomför en historisk satsning på primärvården där vi satsar på kompetens och utveckling av organisationen. Ex inför nu riktmärket 1100 listade/läkare
• Det har startats ny privat hälsocentral i länet vilket är en framgång
• Vi genomför nu en valfrihetsreform för barnen vilket innebär att de och deras föräldrar nu får välja tandläkare, vilket inte riktigt varit så tidigare
• Vi inför nu SMS-livräddare
• Vi har satsat på kollektivtrafiken med reklam på våra bussar men och ökat tryggheten där genom bl.a. trygghetskameror. 
• Vi har bytt ut bussarna i Gästrikland och Hälsingland till moderna elbussar.
• Vi har avslutat den gamla ledningens experiment med vätgasbussar, vilket blev en dyr mp-lekstuga
• Vi har beslutat om investeringar i våra sjukhus och vi har tagit tag och styr upp hela investeringsprocessen.
• Vi har gjort riktade lönesatsningar på våra medarbetare
• Vi har tagit tag i ekonomin och minskat kostanden och beroende av inhyrning av personal, vi har inte nått ända fram men vi har minskat våra kostnader med 43%
• Vi har satt fokus på tillgängligheten och jobbar hårt med att öka tillgängligheten på bl.a. telefon.
• Vi har styrt upp bidragsgivning till föreningar så inte odemokratiska föreningar kan få bidrag längre.
• Vi har lämnat föreningar/organisationer som inte direkt har bidragit till regionens utveckling, ex. Svenska cykelstäder, Vanguard och AER

Så det är mycket som hänt och som kommer hända och det är bra att påminna sig ibland.

Sommarläsning bok nr 2, Vart är vi på väg?

Sommarledigheten består i mest att ta det lugnt men jag försöker även läsa lite böcker, som bryter av allt läsande av handlingar under övriga delar av året. 

Årets andra bok jag har läst är Anders Borgs senaste bok ”Vart är vi på väg”

Det är alltid intressant att höra och läsa Anders analyser av läget med utgångspunkt från de framgångsrika Alliansåren. I denna bok så ger han sin bild av världsläget, även om boken är från förra året så håller den bra aktualitet. 

Boken har en väldigt positiv och hoppingivande bild av läget, vilket vi verkligen behöver nu i dessa tider. Vi har löst kriser förr och kommer även kunna lösa den som vi nu står inför och befinner oss i. Det ges en bild över de olika konflikter och spänningar i världen och hur de kan påverka oss i Europa och Sverige. Samtidigt beskriver han på ett bra sätt hur vi svenskar fungerar och Sveriges unika särställning i värden. Mycket kopplar tillbaks till den andra boken jag läst kring värderingar och det som formar oss. 

Han väver även in en teknikoptimism som känns bra. Genom teknisk utveckling, entreprenörskap så kommer vi lösa jordens och mänsklighetens utmaningar. 

Hans råd till oss är att hålla i de offentliga finanserna, minska hushållens skuldsättning, minska beroendet av Kina och värna den svenska och nordiska modellen.

Boken vart är vi på väg

"Nyckeln utanför dörren", sommarens läsning

 Jag försöker under min ledighet läsa lite annat än handlingar inför beslut. Under första halvan av semestern så har jag läst en bok av MUFs ordförande Douglas Thor, ”nyckeln utanför dörren”. Han har skrivit en bok som handlar om den stora frågan som präglats svens politik under många år, migration och integration. Allt börjar med att beskriva hur det var förr i Sverige. När man inte behövde låsa omkring sig utan som han skriver, man låste dörren och hängde nyckeln synligt utanför dörren. Man gjorde det för man hade tillit och på så sätt visade att ingen var hemma och behövde någon granne komma in och låna något så var det bara att använda nyckeln och kliva in. På samma sätt kommer jag ihåg när jag var liten, man låste aldrig bilen när man lämnade den. Man lät t.o.m. nyckeln sitta i för att underlätta när man skulle iväg. Tilliten till andra människor i samhället var så pass stort så man behövde inte låsa omkring sig. Att samhället inte ser ut så idag vet alla men det kan vara bra att påminna oss ibland vad Sverige var en gång i tiden.

Hans utgångspunkt är att försöka beskriva hur Sverige har blivit det extrema land vi är idag, ja för ur vissa perspektiv så är vi extrema, så är hans utgångspunkter vad det är som har format normer och värderingar i den svenska kulturen. För finns de verkligen en svensk kultur? Här har Douglas verkligen hittat de värderingar och normer som formats oss under så lång tid. Värderingar är inte statiska utan förändras mellan generationer, men det är inget som ändras över en natt. 

Allt började med att vi blev protestantiska och att alla tvingades att lära sig läsa. Man skulle inte vara beroende av att andra berättade om vad som stod i bibeln utan vi skulle alla själva kunna läsa. Kyrkan tog ansvaret och såg till att det skedde, och vi blev därmed mindre beroende av såväl kyrkan, staten som familjen. Man åkte runt i byarna och hade förhör och på så sätt säkerställde man att alla kunde läsa och tolka bibeln själva. Detta har format oss som självständiga individer som läser oss till kunskap. 

Vi lärde oss också vikten av att arbeta och göra rätt för sig och inte utnyttja andra. Vi skapade även ett samhälle där man hade tillit till varandra. 

Granskning av politiker

 Som politiker försöker man hålla sin familj borta från att bli indragen i det politiska spelet. De senaste veckorna har vi sett hur oppositionen försökt att använda ett minderårigt barn till en högt uppsatt politiker i sitt politiska agerande. I detta fall så har denna unge person varit inblandad, på något sätt, i extremhögern. Det har såklart inte framkommit i vilken omfattning och på vilket sätt. I början så valde media att inte publicera namn på politikern i syfte att skydda barnet men oppositionen drev på och tillslut så kunde inte media undanhålla detta utan då började även ett medialt drev. 

Oppositionen ville såklart smutskasta moderat politiker i alla sammanhang och i detta fall spegla någon form av dubbelmoral i och med att vi moderater och regeringen har drivit frågan om föräldraansvar. 

Som de allra flesta så sätter även en högt uppsatt politiker familjen främst och man gör allt för att skydda och hjälpa sina barn i en sådan situation. Direkt när personen fick vetskap om detta så tog familjen tag i det och hade allvarliga samtal med sitt barn för att hjälpa och stötta. Det är just det som föräldraansvaret går ut på, man ska hjälpa sitt barn att göra bra val i livet och ta ansvar för sina handlingar. Men man kan inte ta direkt ansvar för de handlingar som ett barn gör men man får däremot ta hand om konsekvenserna. I detta fall blev det tillslut att man tvingade ut politikern i mediarampljuset för att kommentera sin egen familjesituation och vad han har gjort som pappa o.s.v. Då visade det sig att han gjorde allt det man kan förvänta sig av en förälder och om alla var lika ansvarsfull så skulle mycket av samhällsproblemen vara borta.