Äntligen går Sverige med i Nato.

 Vi har i många decennier lärt oss att Sverige har varit alliansfria och neutrala. Vi har alla lärt oss att det är just det som hållit oss utanför krig i 200år. Det mantrat har man kört fram så mycket så att vi alla har trott på det. Men har vi verkligen varit det? Under andra världskriget valde Sverige att stödja båda sidorna, lite hur det passade oss för tillfället och vilka som såg ut att vinna. I början av kriget så hjälpte vi Tyskarna, exempelvis så exporterade vi järnmalm till dem och vi hjälpte dem att transportera militär genom landet. Sedan när det började gå dåligt för Tyskarna så hjälpte vi den andra sidan istället. Det är kanske just denna strategi som hjälpte oss att undvika krig på vårt territorium under andra världskriget, varför anfalla ett land som ändå stödjer dig? Vi har även på senare år deltagit i krig i andra delar av världen. Så att påstå att vi varit neutrala, eller Alliansfria som man säger, är inte sant.

Men nu har allt förändrats enligt socialdemokraterna när Ryssland invaderar Ukraina. Värt att påminna oss är att Ryssland redan 2014 invaderade Ukraina, men då fanns det inte behov av Nato. Att de redan då hotade Ukraina och det var ingen överraskning att de till slut försökte invadera hela landet. 

Vi vet även att Sovjetiska tanks har rullat in i andra östeuropeiska länder efter andra världskriget. Att dessutom kalla kriget ständigt påminde oss om Rysslands hot mot Sverige kan inte heller vara något okänt.

Så det känns lite märkligt att socialdemokraterna just nu inser att nu behöver vi Nato för att trygga vårt lands säkerhet. Att man dessutom så sent som i höstas lovade på sin partikongress att en S-regering aldrig skulle verka för att vi ska gå med i Nato gör det hela märkligt. Sedan efter Rysslands invasion så var Magdalena Andersson tydlig med att ett Natomedlemskap skulle göra vår del av Europa mer instabil visar bara på att det inte är säkerhetsläget som gör att de ändrar sig.

Det handlar nog mer om att Moderaterna har gått ut med att man inte tillåter att Socialdemokraterna har veto i Natofrågan längre utan att man i en ny moderatledd regering har för avsikt att ansöka om Natomedlemskap om det finns en sådan majoritet i riksdagen har stressat sossarna. Dessutom har svenskarna svängt och är numer för ett medlemskap. Socialdemokraterna vill då inte ha denna fråga i valrörelsen och med det få en fråga som en tydlig majoritet av Svenskarna är emot dem. Så att istället stå för sin politik och gå till val med det man sagt i hundra år så ändrar man sig, på extremt kort tid.

Men nu är det bra att de faktiskt har ändrat sig och går med på att ansöka, det välkomnas inte bara av oss borgerliga politiker i Sverige utan hela västvärlden. Nu ser vi fram emot att de 30 Natoländerna snabbt godkänner Sverige och Finlands ansökningar så vi kan bygga upp en stabil försvarsallians för norra delen av Europa. 

Nu går socialisterna igång i regionen

I veckan hade vi regionstyrelsen där ordföranden presenterade ett initiativ från majoriteten att man nu ska utreda att återta all verksamhet som idag bedrivs av entreprenörer, d.v.s. kollektivtrafik(inkl taxi), restaurangen på sjukhusen, kost till våra patienter, städ och fastighetsskötsel. Motivet är att man vill ha en bättre beredskap för olika kriser som kan komma. Och det är såklart kriget i Ukraina som har gjort sossarna nervösa. Klarar vi av vår verksamhet i kris eller krig? 

För det första är det viktigt att påpeka att vi behöver en organisation och verksamhet som klarar av olika former av kriser. Det kan handla om att varuförsörjningen till vården drabbas, det kan röra sig om en global pandemi, snökaos i länet eller i värsta fall krig. Att man funderar på hur vi ska säkerställa detta och hur det har fungerat de senaste kriserna är ganska naturligt. Det är klart att vi bör fundera på hur vi ska lösa varuförsörjningen av läkemedel, sjukvårdsmateriel och mat om vi blir avskärmade från omvärlden. Samtidigt ska detta göras så att vi i fred och under okris kunna bedriva en kostnadseffektiv verksamhet. 

Det vi vet om kriser är att då hjälps vi alla åt. Det har bara visat sig under pandemin hur våra privata vårdgivare hjälpte till och städningen fungerade. Patienterna fick också mat och bussarna gick som vanligt. Vi löste detta tillsammans. Så jag är inte särskild orolig över att det inte skulle fungera i någon annan kris. 

För frågan man ställer sig. På vilket sätt skulle bussarna gå i snöoväder när det blir snökaos om chaufförerna är anställda av regionen? Oavsett anställningsform så kommer inte bussen ta sig fram genom snön, eller ska vi utveckla egna bandvagnar som vi kan ha som bussar?  

På samma sätt kan man fråga på vilket sätt skulle man sluta servera mat på sjukhuset för att personalen är anställd av ett privat företag? Jag är helt säker att mat kommer serveras, om det nu finns några råvaror. Eller menar sossarna i regionen att vi även ska odla egen mat för att säkerställa att restaurangen fungerar i en krigssituation. Vart ska detta sluta någon stans, egna ambulanser, eget byggföretag, egen läkemedelstillverkning?

Det som däremot kommer hända är att i fredstid så kommer våra företag och näringsliv drabbas hårt. Det kommer slå ut verksamhet som idag är en förutsättning för att civilsamhället ska fungera. Exempelvis om vi tar tillbaks alla sjukresor, färdtjänst och kör dem i egen regi så kommer den privata taxinäringen dö helt. Vem ska då köra de som privat eller i sitt jobb behöver en taxi. För om regionen tar över detta så kommer vi inte få köra privatpersoner. Allt detta hänger ihop.

Sedan kommer företagsklimatet i länet sjunka ytterligare, ja vi ligger inte sist än. Vem vill bedriva företag i en region där man aktivt motarbetas av det offentliga. 

Dessutom kommer detta göra att den verksamhet som vi tar tillbaks kommer bli mycket dyrare. Det vet vi från andra delar vi, och andra, har upphandlat att när man gör en upphandling så vet man vad man beställer. Man får ett konkurrenskraftigt pris och kostnaderna blir därmed lägre. Se bara när vi startar eget flygbolag, mer än dubbelt så dyrt. Vi upphandlar idag för 6miljarder varav det man nu pratar om rör sig om över 3miljarder kronor. Görs detta i egen regi istället kan vi lätt räkna med att det kommer kosta oss bra mycket mer än 500miljoner kronor extra varje år. Vart ska dessa pengar tas ifrån, vården eller räknar man med att höja skatten med 1-2kr?

Så istället för att socialisera allt som man kan komma på så bör vi jobba med avtalen med våra leverantörer. Var tydlig med det vi vill få ut av tjänsten. Skapa fler avtal som gör oss mindre sårbara, det skapar redundans. Följ upp avtalen och utvärdera dem. Inkludera våra privata entreprenörer i våra beredskapsövningar så vi övar för kris. Jag föreslog att vi istället skulle titta på vår sourcingstrategi för att se hur den kan utvecklas och att vi kan använda upphandlingsinstrumentet för att göra oss mindre sårbara, men det fick kalla handen.

Men det är ju valår och sossarna måste nu visa handlingskraft men tyvärr blir denna handlingskraft kontraproduktiv och riskerar att försämra utgångsläget för en ny majoritet efter valet. 

Det frånvarande ledarskapet

 Jag har under alla år som jag jobbat politiskt pratat om ledarskap och organisationskultur. Jag har även märkt hur den skiljer sig mellan olika organisationer genom att jag har haft förmånen att ha förtroendeuppdrag i såväl regionen som i kommunen. 

För regionens del så har kulturen genom årens lopp förändrats. Från att för 10 år sedan präglas av ett toppstyrt ledarskap och en organisationskultur som har tystat medarbetare och skrämt iväg dem. Vi påpekade då att den måste förändras och genom årens lopp har vi sett hur den har blivit allt bättre och bättre. 

Tyvärr märker vi nu att kulturen har återigen förändrats till det sämre där man nu pratar om tillitsbaserad styrning men som präglas mer ett frånvarande och otillgängligt ledarskap och mer av tysta folk och skrämma till lydnad. Det finns nu även flera mediala exempel på detta. Även kontakterna mellan oss politiker och våra medarbetare ska kontrolleras och all kontakt ska gå via högre chefer. Så samtidigt som man pratar om tillit så har man inte tillit att jag som förtroendevald och som högst ansvarig inom regionen inte kan ha direktkontakt med medarbetare. 

Klimatet mellan oss politiker har också förändrats genom årens lopp och blir allt mer hårt. Att debatten kan vara tuff i en nämnd eller fullmäktige får vi nog alla räkna med, vi tycker ju ändå olika om vilken politik som ska bedrivas. Men att inte kunna lägga detta bakom sig och sätta sig ner och prata över en kopp kaffe är inte bra för kulturen i regionen. Om inte vi politiker kan prata med varandra på ett bra sätt hur ska vi då kunna förvänta oss att våra chefer och medarbetare ska kunna göra det. Orsaken till detta är nog flera och det är inte bara en eller några få som det beror på, tyvärr sitter en del i väggarna också. 

För att bryta detta så krävs att vi alla tillsammans gör något åt det. Jag brukar vara tydlig med att den enda person som jag kan ändra på är mig själv. Om alla verkligen jobbar med det så kan vi tillsammans bryta den onda spiral vi är i och göra bra saker tillsammans. Det är vi som ledare som måste gå före i detta arbete och det vet vi att ledarskapskultur sprider sig nedåt i organisationen. 

Vi har visat tidigare att det går att ändra på det och jag är beredd att göra det igen. Här kommer valet i september vara helt avgörande. Får det befintliga ledarskapet fortsätta så har jag svårt att se att vi kommer kunna förbättra detta. Får vi däremot en ny ledning där jag har möjlighet att ingå så ska jag göra allt jag kan för att ta tag i detta. 

Det får kanske bli mitt första vallöfte. Med ett nytt ödmjukt, engagerande och lyssnande ledarskap så ska vi förändra organisationskulturen i Regionen. Det kommer inte vara enkelt och det kommer inte gå snabbt men jag är övertygad om att det går.

Vallöfte 1 – Inför nytt ödmjukt, engagerat och lyssnande ledarskap i Region Gävleborg

Är det bra att Microsoft etablerade sig i Gävle?

 I veckan skriver lokaltidningarna i Gävle om Microsofts etablering och tyvärr sprids det felaktigheter om hur det gick till när Microsoft valde att etablera i Gävle och Sandviken. Tesen man driver är att Microsoft fick köpa sin tomt för halva priset och att Northvolt valde bort Gävle eftersom elen är slut i området. 

För det första fick Microsoft köpa marken till marknadspris d.v.s. 250kr/kvm. Det var samma pris som alla andra köpte sina tomter för i Ersbo, dessutom så gjordes två oberoende värderingar som kom fram till det. Från kommunens tjänstemän ville man subventionera markpriset men vi i den dåvarande kommunledningen sa nej. Det är både olagligt men också orättvist mot våra befintliga företag i Gävle. Sedan ville man sälja all ledig detaljplanelagd mark till Microsoft men där sa vi också nej och lät dem bara köpa hälften av det som fanns tillgängligt och sedan fick de köpa lika mycket till utanför detaljplanelagt område, till ett såklart värderat lägre pris. Till detta gav vi även uppdrag att utöka Ersbo Syd-Syd för ytterligare industrimark tillgänglig för våra företagare och nya etableringar.

Att försäljningar av industritomter i Ersbo därefter har ett högre pris beror på en annan tomt som såldes  i området efter Microsoft köpte sin, det är den s.k. Thunbergstomten som det fanns flera intressenter på. Efter samråd med företagarna om hur kommunen ska agera i sådant fall när fler är intresserade så gick man ut på ett anbudsförfarande d.v.s. den som betalade mest fick köpa tomten, rättvist och enligt de råd vi fick från Företagarna. Priset ökade då rejält eftersom det fanns fler intressenter och jag har för mig att de tillslut betalade det dubbla priset. En kommun varken får eller ska subventionera mark till privatpersoner eller privata aktörer. Alla ska behandlas lika. Detta gjorde att alla framtida värderingar i Ersbo blir dyrare och detta berättar inte tidningarna om. 

Frågan man ställer sig också är om Kommunens kulle ha sagt nej till Microsoft och inväntat någon annan etablering som kan ge fler jobb. När Microsoft skulle etablera sig så pratades om flera hundra jobb men det var inte det primära för kommunen. Om vi endast säger jag till etableringar som ger tusentals jobb så blir det inte så många etableringar, då får vi vänta länge. Jag har aldrig hört om någon kommun som skulle ha sagt nej till en sådan här etablering heller. Dessutom så köpte de privat mark också i Stackbo vilket vi inte kunde säga nej till som kommun heller.

Sedan är frågan om Northvolt valde bort Gävle för bristen på el. Jag vet inte vad de har sagt till kommunen men vad vi vet är att Northvolt valde bort Gävle redan gången innan och då långt innan Microsoft etablerade sig. Man valde dessutom denna gång Göteborg där det inte heller finns särskilt mycket el att tillgå. Så jag har svårt att se att tillgången till el skulle varit avgörande, det måste vara andra faktorer som avgjorde som jag tidigare har skrivit om. Det vi vet däremot är att just Stackbo är en unik plats i landet med mycket el från olika håll.

Jag kan däremot konstatera att Gävle kommun har visat ett väldigt lågt intresse för batterifabriker. Som jag skrivit tidigare har Gävle redan en av två batterifabriker i landet som faktiskt serieproducerar batterier. De har aldrig haft ett enda besök från dagens kommunledning, vilket media också har rapporterat om. När det finns så litet intresse från ledningen i kommunen så är det klart att man väljer bort oss. Se bara vad som hänt i Borlänge och Sandviken, de har fått nya etableringar och Borlänge fick Northvolts senaste fabriksetablering. 

Imorgon ska jag delta i en debatt i Sandviken där detta ska diskuteras och det kommer bli intressant att se vilka partier som nu står upp för länet som etableringslän. Vi har landets högsta arbetslöshet och vi har inte råd att säga nej till företag som vill komma till oss eller befintliga som vill expandera.

Kommunen måste däremot blir mer serviceinriktad och mer på tårna vid förfrågningar. Jag vet att det kommer många och en del är lycksökare men att ge varje förfrågan en ärlig chans att på egna meriter och konkurrensmässigt sätt försöka etablera sig är bra. Det finns mycket att göra för oss politiker i kommunerna och i regionen när det gäller detta. 

Tystnadskulturen tilltar

 Vi har under den senaste tiden lyft frågan om den tystnadskultur som sprider sig allt mer i regionen. Det har rapporterats i media och vi har i oppositionen lyft upp detta på bordet. Det är inget nytt fenomen men det blir allt värre och värre. Läser man media så kan man även där se flertalet exempel på detta. 

När man pratar med media så bekräftar de detta också. De får allt svårare att få med sig medarbetare på att prata om vad som händer i regionen. Förutom när majoriteten och pressavdelningen går ut med förskönande nyheter som vinklas på så sätt för att göra en positiv bildsättning av regionen och de som leder den.

Ibland lyckas vi förklara för media hur det ligger till men allt som ofta så är den enkla vägen att ta deras pressmeddelande och lägga ut det utan att gå till botten med det. 

Ett exempel är när majoriteten går ut och säger att förtroendet för vården har ökat under pandemin. När man däremot studerar den undersökning som man syftar till så ser man att 

Förtroendet för sjukvården var:

2020 66,5% 2021 66,4% d.v.s. oförändrat eller en liten minskning med 0,1%

Frågan om man anser sig ha tillgång till den sjukvård man behöver var:

2020 92% 2021 89,2% d.v.s. en minskning på ca 3%

SVT berättat för ett tag sedan hur en chef har stormat in på en intervju med medarbetare och ifrågasatt vad media gör det, vilka frågor som ska ställas och att de vill se och kunna korrigera inslaget innan det sänds. 

Det finns även berättelser där chefen har sagt att man inte ska uttala sig till media utan låta presstjänst i Gävle sköta det. 

Sedan har vi kulvertkonsten där medarbetare säger att man blivit tillsagd att inte yttra sig för då kan man få sparken. 

Så här fortsätter det, det finns alldeles för många exempel på när vi som region försöker styra media och tysta vår personal. 

När allt detta händer så blir tyvärr personalen allt mer tyst. Vem vill riskera jobbet eller hamna i onod hos chefen för att man säger vad man tycker. Det spelar inte heller någon roll om man går ut och säger att man får tala med media, känner man sig tystad så räcker det. 

I dagens poddavsnitt så pratar jag och min regionrådskollega Alexander om detta och vilka lagar som gäller. 

Del tre i Uppdrag Gransknings serie om regionerna

 Nu har Uppdrag Granskning släppt sina tre program där man granskar landets regioner. Det blir såklart inte en helomfattande granskning som täcker allt regionerna gör utan mer några få nedslag. Det sista programmet handlar om oss regionpolitiker om vad vi gör. 

Att regionvalet är det glömda valet är det nog ingen som säger emot. När sjukvårdsfrågorna är bland de viktigaste frågorna för väljarna så borde regionen och det som händer där vara väldigt i ropet. I en enkät som SVT har gjort så säger 47% att de vet att regionerna är de som ansvarar för sjukvården. Jag tycker det ändå är ganska högt med tanke på det låga intresse som media visar för regionen och det som händer där. För det är ju ändå så att både kommunerna och staten har sina delar i ansvaret för sjukvården. Men när det kommer till andra delar inom regionens ansvarsområde, kollektivtrafik, infrastruktur, regional utveckling och kultur så är nog kunskapen ännu lägre.

Nu har man ändå granskat oss. Man säger att det är 5000 politiker som styr över regionerna men det är nog lite tillskarvat. Det är alltså inte 5000 som sitter i regionfullmäktige eller i regionstyrelse eller i hälso- och sjukvårdsnämnden. Vissa av de personer som de lyfter fram från oss moderater i Gävleborg har inga uppdrag alls i regionen. Men det är ändå många som jobbar politiskt med dessa frågor. Det skulle vara intressant som en jämförelse att titta på hur många kommunpolitiker vi har i landet, tror att de är bra många fler än oss i regionen. (Gävleborg har 338 regionpolitiker och 1800 kommunpolitiker.)

Sedan försöker man visa vad man får av våra politiker. Där har man jämfört budgetar för att påvisa att det inte skiljer så mycket mellan de politiska alternativen. Så kan det vara men jag blev tidigare intervjuad om just att vi opposition i Region Gävleborg sticker ut i vår budget där vi har väldigt mycket ekonomiska skillnader jämfört med majoriteten. Denna veckas avsnitt av Uppdrag Granskning visar att inte så är fallet hos vissa andra regioner. Det var kanske därför det inte var så intressant att lyfta fram  just Gävleborg som ett bra exempel, det är ju inte UGs grej riktigt.

Dags att sätta ned foten när det gäller regionernas egna flygbolag

 På veckans regionstyrelse hanterade vi frågan kring vårt egna flygbolag, svenskt ambulansflyg. Alla sveriges regioner gick 2015 ihop för att starta ett eget flygbolag som ska transportera våra patienter. Idag så är denna tjänst upphandlad vilket har fungerat bra genom alla år.

När frågan var aktuell 2015 så var vi moderater i Gävleborg tveksamma, varför ta över något i egen regi som fungerar. ”if it ain't broke, don't fix it”

Men man skulle då köpa flygplan där vi sedan skulle upphandla drift och skötsel. Nu har man ändrat sig och nu ska vi anställa piloter, drifta tre flygbaser och äga 6 jetplan. Det har alltså blivit något annat. Det skulle vi kunna leva med om det var så att detta nu skulle göras billigare och bättre. 

När vi fick kalkyler för ett år sedan så ökade priset fem gånger. Nu har man reviderat prissättningen och det visar på att vi fortfarande kommer öka våra kostnader drastiskt.

Priset kommer att öka från idag

Kostnad per flygtimme:
30 000kr/flygtimme 2020
40 000kr/flygtimme 2018

Eller en total kostnad på :
2,3mnkr 2020
4,2mnkr 2018

Till 

125 000kr/flygtimme

Eller 

4-5mnkr grundavgift samt 20000kr/flygtimme

Det är alltså en mycket dålig affär för Gävleborgarna som får betala 4ggr mer per flygtimme med denna lösning. 

Frågan diskuterades på regionstyrelsen nu i veckan när vi skulle besluta om ny förbundsordning för förbundet och vi moderater känner att det är dags att sätta ned foten. Vi kan inte acceptera att man slösar på våra skattebetalares pengar på detta sätt. Så vi vill att man säger nej till detta nya avtal och inleder förhandlingar om att lämna förbundet. Vi blir kanske den första regionen som lämnar men absolut inte den sista. Många regioner är missnöjda men ingen vågar vara den som först kliver. 

För att lösa transporter av våra patienter så kan vi fortsätta att upphandla.