onsdag 27 maj 2015

Idag presenteras oppositionens budgetalternativ i regionen

Idag presenterar moderaterna och våra samarbetspartier i regionen våra budgetförslag. Sedan 2006 har Samverkan Gävleborg lagt gemensamma budgetförslag och vi har lyckats och fått igenom vårt alternativ i fullmäktige vid ett par tillfällen. Nu har det parlamentariska läget ändrats och sedan i sedan i höstas består majoriteten nu av tre vänsterpartier och ett Centerparti och dessa partier har en relativ betryggande majoritet i fullmäktige.

Av den anledningen väljer vi partier i Samverkan Gävleborg (M,FP,KD och SVG) att lägga fram våra egna budgetalternativ. Vi partier kommer fortsätta vårt nära samarbete men vi kommer nu intensifiera arbetet med att utveckla våra partiers politik. Planen vi har är att inför valet 2018 återigen lägga gemensam budget.

I vårt budgetförslag från moderaterna fortsätter vi att bedriva en ekonomisk ansvarsfull och patientfokuserad politik. Vi prioriterar sjukvården och stärker upp den med viktiga satsningar på exempelvis primärvården, barn och ungdomssjukvården och fler vårdplatser. Vi lägger även krav på den centrala administrationen att effektivisera för att där skära i kostnaderna.

Utöver detta presenterar vi vår långsiktiga investeringsplan där vi bl.a. satsar på fler parkeringsplatser och ny akutmottagning på Gävle sjukhus och renovering av vårdavdelningar där vi ska ha fler enkelrum.

Trots dessa satsningar ser vi till att det är ordning och reda i ekonomin och ser till att vi förvaltar Gävleborgarnas pengar på bästa och effektiva sätt.

Imorgon på Regionstyrelsen får vi se majoritetens alternativ och på fullmäktige om två veckor ska vi debattera detta.

Läs mer om vårt budgetalternativ: Ny Moderaternas budget 2016

torsdag 7 maj 2015

Dyr kortsiktig lösning på rekryteringsproblemet i Regionen.


Igår fick vi på regionstyrelsen veta att man har för avsikt att ge våra sjuksköterskor som arbetar inom dygnet runt verksamhet en extra månadslön. Detta presenterades som en av flera åtgärder för att långsiktigt lösa rekryteringsproblematiken inom Region Gävleborg. Hela satsningen kostar 40miljoner i år och man tar av de extra intäkter vi fått genom att man återbetalar AFA pengar. Den första reaktionen var försiktigt positivt, men när man tänker efter så är frågan om detta verkligen löser några problem eller skapar det fler

Frågorna vi ställde direkt var:

  • Vad händer efter första året, det är klart att det är positivt att man premierar vår personal som gör bra insatser men hur kan en engångsutbetalning var en långsiktig lösning?
  • Vad säger andra personalgrupper som inte berörs, sjuksköterskor i icke dygnetrunt verksamhet, undersköterskor som arbetar tillsammans i dygnet runt verksamheten. Jag har redan blivit kontaktad medarbetare som tycker detta är orättvist och kommer söka sig från regionen.
  • Hur ska detta finansieras? 40miljoner motsvarar 25 vårdplatser så det är inte några småsummor direkt.
  • Vilka fler ”långsiktiga” åtgärder har man för avsikt att genomföra?

Detta är endast en kortsiktig lösning på ett problem som varit känt i flera år. Vi har i oppositionen har varnat för att vi kommer få brist på sjuksköterskor och p.g.a. av att vi inte är en tillräcklig bra arbetsgivare så kommer vi få svårt att konkurrera med andra. En extra månadslön gör inte att vi blir attraktivare som arbetsgivare utan det gör att man kanske stannar kvar ett tag till trots dessa brister.
Den rödgröna majoriteten borde redan då ha lyssnat på oss i oppositionen och istället för att prata bort problemet och tycka att vi i oppositionen svartmålar våra verksamheter så skulle man ha agerat.

Vi i oppositionen har sedan länge presenterat förslag på åtgärder för att bli en bra arbetsgivare.

  • Nytt ledarskap som är närvarande och lyssnar till personalen.
  • Organisera i fler självstyrande enheter för att korta beslutsvägar och ökat inflytande från personalen
  • Skapa möjlighet för fler karriärvägar och en bra löneutveckling
  • Fler fasta anställningar

Sista ordet är inte sagt i detta ännu, frågan avgörs i juni på regionfullmäktige

tisdag 5 maj 2015

Hur är det att leva i SosseSverige?

Har idag lyssnat på Fredrik Segerfeldt som berättad om hur det var att leva i Sverige under 70 och 80-talet eller som han kallar det ”DDR”-Sverige. Han återgav på ett sätt som jag själv känner igen mig mycket i. När vi växte fanns exempelvis bara två statliga TV-kanaler och radiokanaler.  När monopolet utmanades av Stenbeck, som började sända TV via satellit från England, så blev sossarna rasande. Man diskuterade då på allvar att förbjuda parabolantenner för att rädda ungdomen från kommersiell TV. Detta kan låta som värsta kommunistlandet, men det var så sossarna i Sverige betedde sig.

När sedan sossarnas maktmonopol utmanades och det blev borgerlig regering 1976 så benämnde s-eliten detta som att en statskupp hade genomförts. Att detta hade skett i en demokrati med allmänna fria val ville man inte kännas vid. Man hade kommit så långt i sossefieringen att partiet och staten hade blivit samma sak.

Att partiet var så sammankopplat med staten och andra rörelser såg man inte som ett problem utan snarare att så ska det vara och alltid förbli. Att LO kollektivanslöt sina medlemmar till SAP var för dem helt naturligt. I gengäld gav man LO ensamrätt att företräda arbetstagarna och man fick egna privilegier och förmåner från staten som knappats kunde hända i någon annan västerländsk demokrati. Man gav andra delar av ”rörelsen” monopol och i gengäld fick man ekonomiskt och personellt stöd att vinna de kommande valen.

Dessa kopplingar finns även lokalt i länet och i Gävle. Det är ingen slump att rörelsens Unga Örnar i Gävle är de som bedriver en del av ungdomsgårdarna eller att Landstinget ger ut en propagandatidning om hur fantastiskt allt är mitt under valrörelsen förra året. Den så omdebatterade Nordkorea TV som landstinget genomförde är också ett sådant exempel.

Segerfeldt beskriver även på ett intressant sätt hur partiet har förvrängt Sveriges historiebeskrivning. 1981 tog sossarna fram sin nya utrikesdoktrin där man bestämde att Sverige inte skulle ha synpunkter på andra länders politiska system, vilket innebar att man bl.a. struntade i att kritisera länder som inte uppfyller de mänskliga rättigheterna. Han visar då en bild från 1989 där man kan se dåvarande statsministern Ingvar Carlsson hålla Mugabe i Zimbabwe i handen och han uttalade stöd för den förhatliga regimen där. Det tas även fram exempel hur man stödde Pol Pots regi i Kambodja som mördade en stor del av befolkningen. Vårt eget kommunalråd i Gälve,  Jörgen Edsvik, förnekar problemen med yttrande friheten och mänskliga rättigheter i Kina förra året.

Varför lär man inte ut detta i skolorna, hur kan partiet ha lyckats att försköna sin historiebeskrivning på ett sådant sätt. Jag vet när jag gick i skolan så påtalade jag detta för mina lärare, men det fanns då ingen förståelse och den verkar inte finnas idag heller. Jag lyfte även fram hur läromedlen beskrev hur bra socialism och kommunism var medan man förkastade kapitalismen och liberalismen, inte det heller ville lärarnas kännas vid. Det till och med stod i skollagen att skolan skulle forma den socialistiska människan.

Fortfarande idag har inte S gjort upp med sin historia, det finns till och med doktorsavhandling som beskriver hur fel bild man fortfarande ger av det som hände i Ådalen 31. Än idag står Löfven och säger att det är fortfarande samma kamp mellan arbete och kapital som Ådalen, tänk om han även kunde berätta vad som egentligen där.

Sverige har kommit en bra bit på väg att avsossifiera Sverige och befria oss från dess grepp om samhället och instutitionerna. Alliansen han göra en del under sina 8 år i regeringsmakten, men det återstår fortfarande mycket kvar att göra. När ska LO släppa greppet om SAP och tillåta att även borgerliga personer kan företräda arbetstagare? När ska LO sluta att pumpa in pengar i SAPs valrörelser? När ska sossarna förstå att man i demokratiska val så är det naturligt att man förlorar makten emellanåt. Mycket har hänt nationellt men i Gävle och Landstinget har sossarna styrt i snart hundra år och där har inte befrielsen börjat ännu.

Det var en riktig bra föreläsning som vi i Alliansen fick ta del av idag och det gav många funderingar om hur det egentligen står till i Sverige, tack Fredrik och tack Attila som arrangerade detta.

fredag 1 maj 2015

Återigen demonstrerar socialisterna mot sig själva.


Första maj är en dag som fascinerar. Det är socialisternas stora dag då de går ut och demostrerar mot sig själva. Att de inte tröttnar, i över hundra år har de hållit på med detta utan att någon har lyssnat. Frågan är vad de ska demonstrera mot idag? Är det mot s-regeringen antiarbetslinje, s-landstingets sjukvårdsfientliga politik eller det maktfullkomliga s-styret i Gävle kommun? Vad ska de skriva på deras plakat? Är det stoppa överbeläggningarna på Gävle sjukhus? Är det för höjda kommunal och landstingskatter? Är det för större barngrupper i förskolan?

Det kanske fanns en tid när demonstrationer var det enda rätta för att få gehör för sina frågor och vad man ansåg vara viktigt, det var för över hundra år sedan men idag kan man fråga sig till vilken nytta de demonstrerar. Är det verkligen någon som lyssnar på det som skanderas ut i tågen eller det som de s-märkta talarna propagerar för i sina tal eller är det verkligen någon som läser det som står på plakaten som är skrivna av s-partiombudsmännen?

Vi moderater arbetar på ett annat sätt. Istället för att tvinga ut våra aktiva i välregisserade demonstrationståg så lyssnar vi till människor och till deras beskrivning av samhället. Genom att vara ett lyssnande parti som lyssnar till alla människors berättelser så kan vi utveckla vår politik och ge de politiska svaren på de utmaningar människor ser.

Om nu det verkligen finns personer i demonstrationstågen som har något de själva vill berätta så är vi moderater beredda att lyssna och det gör vi alla dagar på året inte bara idag.

lördag 18 april 2015

Årsredovisning 2014 och allt är som vanligt.

Landstinget Gävleborg har under många år haft en ansträngd ekonomi. Kostnadsökningstakten är för hög jämfört med de intäktsökningar vi har. Detta har inneburit att den röd-gröna majoriteten bestående av framförallt S och C har höjt skatten ungefär vartannat år.

Nu har vi tagit del av årsredovisningen för 2014 och vi kan se att trots att man klarar ett positivt resultat så återstår problemen. Vi kunde för någon vecka sedan höra hur S-regionrådet slogs sig för bröstet och förklarade att den senaste skattehöjningen nu har gjort att man ligger rätt ekonomiskt.

Trots dessa återkommande skattehöjningar så har man inte kommit tillrätta med de ekonomiska strukturella problemen. Att man klarar sig hyffsat 2014 beror på att Alliansregeringen ändrade skatteutjämningssystemet som innebar att Gävleborg fick 140miljoner utav framförallt Halland och Västerbotten.

Man har under de senaste åren haft som ursäkt för den dåliga ekonomin att vi inte har kompenserats tillräckligt för vår åldrande befolkning, vilket nu enligt dem själva ska var gjort. Då kan vi nu anta att de tror sig ha kontroll på ekonomin och inga fler återkommande skattehöjningar är aktuella, vilket jag inte tror är sant. Har man tidigare år så lättvindigt höjt skatten, och det verkar vara enda åtgärden de känner till, så tror jag nog att de kommer föreslå en skattehöjning 2016 eller 2017.

Vad säger oss årsredovisningen i övrigt? Sjukvården klarar sig på totalen, men detta är tack vare att man fick den största delen av dessa extrapengar i förändring av utjämningsystemet. Primärvården fortsätter att visa på kraftigt underskott, trots att man hävdar att man har åtgärdat detta. Hyrläkarkostnaderna är fortsatta högst i landet och nu ökar även inhyrningen av andra personalgrupper. Man investerar inte i ens i närheten av vad man har planerat för.

Så allt är som vanligt i Landstinget Gävleborg som numer kallar sig för Region Gävleborg, Majoriteten är Sverigebäst på höga skatter, olösta utmaningar inom vården och en ledning som inte lyssnar till de desperata ropen från personalen om förändring.

söndag 12 april 2015

Äntligen, vi slipper se Dalanyheter i våra regionala nyheter


Mediabevakningen ändras med tiden och det går i allt snabbare takt. Allt färre läser morgontidningen och de tidningar som finns kvar samlas i stora mediakoncerner. Exempelvis så äger numer Gefle Dagblad alla länets morgontidningar och många av de angränsande länens tidningar. Det blir allt färre journalister som bevakar lokala och regionala nyheter och man delar journalister mellan tidningarna i Hälsingland och i Gävle.

De flesta märker inte att det är samma nyheter i de olika tidningarna, men vi som läser alla morgontidningar i länet märker att det blir allt mer samma nyheter som dyker upp i de olika tidningarna. Den lokala tidningsjournalistiken blir allt mindre lokal. När Hudiksvalls tidning skriver om sjukvården och Regionen så har de tidigare alltid haft en lokal vinkling, vad är viktigt för just Hudiksvallsborna. Medan de journalister som skriver i Gefle Dagblad skriver nyheter ur ett Gävleperspektiv.

Idag så händer något som går åt motsatt håll. Den gemensamma SVT GävleDala nyhetssändningar försvinner och ersätts med nyhetssändningar SVTGävleborg som nu kommer innehålla nyheter som är från vårt län. Med respekt för att det säkert händer intressanta saker i Dalarna men allt för ofta är inslagen helt ointressanta i en lokal sändning. När man ser på lokala nyheter vill man se just det som händer här.

Så jag noterar att de lokala morgontidningarna blir mer regionala så blir SVT mer lokal.

tisdag 31 mars 2015

Sökes, borttappade medborgarförslag

Som medborgare har man möjlighet att skicka in förslag till vissa kommuner och Landsting/Regionener s.k. medborgarförslag. Detta är något som i Region Gävleborg infördes efter en motion från min partikollega Birgittha Bjerkén 2009.

Varje gång ett medborgarförslag kommer in till Regionen så beslutar fullmäktige vem som ska hantera förslaget och om frågan ska återkomma till fullmäktige för beslut. Ett medborgarförslag ska hanteras inom ett år och om så inte är fallet så ska man återkomma till fullmäktige där man motivera varför medborgarförslaget inte har hanterats och om det ska fortsätta att beredas.

Detta kan låta som en enkel struktur och de flesta kommunerna klarar av att hantera detta på ett bra sätt, men så är inte fallet i Regionen. Det har nu framkommit att många av de medborgarförslag som har inkommit sedan start inte har hanterats utan har skickats till Landstingsstyrelsen/Regionstyrelsen och där har man inte tagit tag i dem. Ansvaret för att inte frågorna har hanterats ligger såklart på styrelsens ordförande som bär ansvaret för att lyfta upp frågor till styrelsen för att de sedan skickas vidare till fullmäktige för beslut.

Nu har vi fått en lista på 22 olika medborgarförslag som inte har hanterats, en del så gamla som februari 2011. Det är många bra förslag som jag gärna ser att man får bifall till.

Det är pinsamt att en så pass stor organisation som Region Gävleborg inte kan hantera förslag från våra medborgare utan att de helt enkelt bara glöms bort. Jag hoppas att man nu har hittat på alla förslag och att det inte dyker upp några fler när man letar vidare.