Vi har under en längre tid sett hur den psykiska hälsan försämras hos våra barn och ungdomar. När jag träffar regionens företrädare så märker man ganska snabbt att det inte råder riktig samsyn om vem som gör vad mellan de olika aktörerna. Även när jag träffar personer som jobbar inom kommunen så hör man samma sak. Därtill så har vi föräldrar som hör av sig och frustrerat beskriver hur de upplever det hela.
I höstas träffade jag elevhälsans personal på Gävle största skola, Engelska skolan. De hade också en bild av att vi inte jobbar med detta på ett tillräckligt bra sätt.
När vi nu träffade kommunens företrädare så märktes det att det finns en irritation gentemot de privata friskolorna, vilket jag i och för sig kan förstå, men som inte är bra för eleverna. Vi måste jobba mer tillsammans och släppa prestigen helt enkelt. Det märks att det har hänt mycket genom åren. Det finns idag bättre tillgång kuratorer, psykologer och skolsköterskor. På de större skolorna finns det god tillgång men det blir svårt på de mindre skolorna där det inte går så många elever.
Det är viktigt att det finns god tillgång till stöd när eleverna behöver det. Det förebyggande arbetet är otroligt viktigt.
Vi stämde såklart av hur gränssnitten fungerar med sjukvården och regionen och där finns det mer att önska. Det som däremot kändes bra är att man förklarade att det inte krävs några diagnoser för ADHD eller dyslexi för att få stöd utan att man följer skollagen som säger att man ska ge det stöd eleven behöver för att klara skolan. Detta är något som inte är kommunicerat till våra föräldrar. Jag har haft många samtal med föräldrar som är helt förtvivlade att deras barn inte får hjälp eftersom ingen vill ställa den diagnos som deras skola kräver.
Enligt kommunen krävs det inte heller någon diagnos för att en friskola ska kunna avropa det extra stöd som finns att tillgå.
När jag sedan frågade om de skickar medicinska remisser dit föräldrarna vill så förstod de inte vad jag menade. Så även här gäller patientlagen vilket innebär att man har laglig rätt att välja vårdgivare, men det hoppas jag de tog till sig.
Det som känns tråkigt med detta är att alla inte har samma bild av hur det fungerar.
Sedan hade vi ett bra samtal kring 10'000kr frågan, vad beror den ökande psykiska ohälsan bland barn och ungdomar och hur ska vi komma till rätta med det.
Man tycker sig inte veta riktigt varför problemen ökar men det handlar som vanligt om hur vi lever våra liv. Därför är det viktigt att man sover bra och de timmar man ska, äter bra och regelbundet och att man ska röra mer på sig. Sedan har även den sociala delen stor betydelse där gemenskap och relationer påverkar hälsan. Sedan så har vad som händer på sociala medier stor påverkan där man ska känna sig trygg och kunna behålla sin integritet. Till detta får vi inte glömma familjesituationen och det sociala arvet som tyvärr ger många barn dåliga förutsättningar.
Det finns otroligt mycket att göra i detta område och mina besök inom kommunerna och regionen är viktigt att förstå hur det fungerar och vad man kan göra för att få våra barn att må bättre och hur de kan få det stöd som de har rätt till.
Detta var mitt sista besök på ett tag, nu pausar vi alla verksamhetsbesök till dess att pandemin är över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar