Mäns våld mot kvinnor måste få ett slut

På den senaste tiden har frågan om mäns våld mot kvinnor lyfts. Det har i detta sammanhang rapporterats om mordet på fem kvinnor under tre veckors tid. Det är fruktansvärt att det har gått så långt. Kampen mot mäns våld mot kvinnor måste få ett stopp och vi kan konstatera att alla insatser som gjort genom åren inte har gett önskat resultat. 

I vårt senaste avsnitt av vår podd Stenvard & Hägg så lyfter vi denna fråga. Det är kanske lite ovanligt att två män sitter ner och resonerar kring problemet och vad vi kan göra. Det naturliga moderata svaret är såklart hårdare straff och mer insatser för att hjälpa brottsoffren. Där våra kvinnojourer gör fantastiska insatser. Men allt detta är bara att lindra symptomen på ett mycket större problem.

Frågan man måste ställa sig är hur kommer det sig att män fortsätter med såväl fysiskt som psykiskt våld. Vad kan vi göra för att komma åt orsaken till detta. För mig handlar det om värderingar och normer i samhället. Så frågan är hur vi kan ändra dem. Det handlar också om förebyggande insatser som sätts in till hjälp och stöd för individen innan det första slaget ges eller den psykiska terrorn börjar. Där har vi Stikkan i Gävle som är en förening som jobbar just med samtalsstöd till män som hamnar i livskris. De fick tidigare bidrag från regionen men det drogs in för ett par år sedan. Vi behöver ge mer stöd till sådan verksamhet och se till att den finns i hela länet. 

Jag gillar inte att generalisera människor och grupper men i detta fall så bär vi män ett kollektivt ansvar. Det handlar om att säga ifrån när någon annan man passerar gränsen vad som är okej att säga till och om en kvinna. Det handlar om att vi tar samtalet med våra barn och ungdomar för att tidigt sätta gränser. 

Det är inte enkelt att komma tillrätta med detta samhällsproblem men vi kan inte längre titta på hur detta fortsätter.  För de insatser som gjorts hittills har inte räckt.

Summering av pandemiåret 2020, digitalt såklart

Våra fullmäktigemöten är kanske inte de mest besökta och de digitala sändningarna blir kanske inte virala sådana, förutom när det haverar såklart. Vi spenderar mycket tid och energi på dessa möten i att presentera våra idéer och våra partiers politik. Ingen ger sig heller in i dessa debatter med tron att kunna övertyga den andra sidan att rösta på en oppositionsbudget eller liknande. Men trots detta så är det ett viktigt forum för demokratin. I veckan hade vi regionfullmäktige där vi debatterade årsredovisningen för 2020. Jag har klippt in mitt anförande nedan och länk till själva inlägget i webbsändningen. 

länk till anförande i fullmäktige

Det har varit ett mycket speciellt år. Ingen kunde förutspå att ett virus skulle på så kort tid slå ut en hel värld och isolera människor på det sett som skett det senaste året. Sjukvården kunde snabbt ställa om och prioritera våra gemensamma resurser. Detta skapade stora påfrestningar på vår organisation men framförallt på vår personal. Jag tror att vi alla är överens om att det gjort fantastiska insatser under året. Vi var nog många som trodde att pandemin skulle snabbt blåsa över och när sommaren kom och smittspridningen stannade av så kunde vi andas ut. Men så kom hösten och vintern med den andra vågen och sen den tredje. Och vi har inte än sett slutet på detta även om vi nu ser början på slutet.

Trots detta så är det nu dags att sammanfatta året som gått och där har vi årsredovisningen till hjälp. 117s text som försöker beskriva vad man gjort och hur det gått och vilka avvikelser som finns och vad de beror på. Jag kan tyvärr konstatera att trots dessa 177s så får vi inte fullständiga svar på vad vi har producerat och med vilka insatser. 

Vi kan dock se att produktionen har minskat rejält jämfört med året före även om vissa besök ersatts av digitala sådana. Viss produktion har ersatts med covidrelaterad vilket är helt naturligt men vår vårdproduktion har på totalen gått ned. Som en konsekvens av detta kan vi se att vårdskulden ökar, de som väntar i vårdkö och de som inte har sökt den vård de behöver, den s.k. dolda vårdskulden.

Allt detta sker samtidigt som våra kostnader har ökat. 

Men tittar vi på det ekonomiska resultatet så är det positivt på sista raden, vilket är bra. Vi trodde i våras att nettokostnaderna skulle sticka iväg och intäkterna sjunka och pensionsfonden störtdök, nu blev det inte så till slut.

Vi kan istället se att intäkterna ökade sjukt mycket. Vi fick 900miljoner i extra statsbidrag, d.v.s. bidrag från staten som vi inte hade budgeterat för. Detta tack vare bra lobby arbete av oss region och kommunpolitiker. Börsen återhämtade sig rekordsnabbt och har fortsatt öka kraftigt i värde. 

Men samtidigt kan vi se att kostnaderna för sjukvården fortsätter att öka snabbare än planerat och avviker mot budget. Detta sker utan någon som helst analys och återkoppling till orsakerna i årsredovisningen. 

Detta är såklart oroande, även om vi räddat upp situationen med extra statsbidrag och extra anslag till sjukvården så fortsätter den bristande kostnadskontrollen ställa till det för oss. Och även om det kanske ordnade upp sig på sista raden förra året så kvarstår de strukturella problemen, som HSN utrycker sig i sin interna redovisning. 

Vi har fortfarande en pandemi att hantera och akuta arbetet är inte över än. Men samtidigt som vi jobbar med att vårda våra covidsjuka och vaccinationer så måste vi lyfta blicken och se vad som kommer efter pandemin. Gör vi ingenting nu så kommer vi ha större problem framöver. Vi kan inte räkna med att staten kommer fortsätta rädda vår ekonomi och risken att tillväxten i länet inte tar fart innebär att majoriteten återigen kommer behöva ta till andra drastiska åtgärder.

Men avslutningsvis slut vill jag återigen tacka våra medarbetare för ett fantastiskt arbete och ingjuta hopp om att vi se ljuset i tunneln närma sig allt mer.

Vaccinationskaoset fortsätter

Sedan dagarna efter jul så har regionerna vaccinerat befolkningen. Man kan konstatera att det går väl sådär. Antalet vaccindoser har försvårats när de ha ändrats med kort varsel, det har uppstått biverkningar som gjort att man stoppat vissa vaccin o.s.v.

Men vi har så här långt hanterat den enkla delen d.v.s den del av befolkningen som är i vården, äldre och multisjuka, riskgrupper och vårdpersonal. Trots att dessa människor är kända för vården så har det blivit problem. Det har skrivits ofantligt många artiklar om kaoset och det verkar inte ta slut. 

Vi moderater drev tidigt på att vi skulle få till en plan för hur vaccineringen skulle gå till, efter mycket om och men så kom en sådan men sedan har man inte jobbat vidare med den. Informationsspridningen har varit bristfällig så inte ens jag som lever med detta dagligen och fattar beslut kan förstå hur man har prioriterat mellan grupperna och vilka som ska vaccineras och när. Hur ska en 80+ multisjuk kunna hänga med i alla turer.

Sedan har vi hela processen med bokningen. Regionen har en attityd som för mig är helt oacceptabel. Man tycker att de som kan SKA använda sitt bankid och boka via vår nya app, som dessutom inte fungerar som den ska. Att ringa och boka tid ska bara de som verkligen inte har bank id göra. 

Att vi människor är olika är något som vi inom regionen borde ha koll på. Att vissa då föredrar att prata med en människa när man vill boka eller att andra gärna loggar in med olika digitala lösningar det är något som vi måste acceptera och förhålla oss till. Vem är egentligen till för vem? Är vi i regionen till för våra medborgare eller är det medborgarna till för regionens tjänstemän?

Därtill så har man gjort så att de som bokar via telefon har sämre möjligheter att få en vaccintid än de som bokar digitalt. Detta görs medvetet för att få folk att använd den digitala lösningen, detta strider mot hälso- och sjukvårdslagen om lika behandling och vård efter behov. En frisk 65 åring går på detta sätt före en multisjuk 80 åring. Sedan så får man vänta på att bli uppring om du lyckas komma fram på telefon. Man får då veta att man kommer bli uppring inom 10 dagar för att få en vaccintid. Varför kan man inte svara på telefonen och boka in en tid direkt, det fungerar för de som har bank id.

Sedan har vi hela problemet med att vissa har smitit förbi kön och fått vaccin trots att det är långt ifrån deras tur. Först kunde vi läsa om väktarna som smet före kön när de hamnade på ”slattlistan”. Nu har det även framkommit att vårdpersonal ringer till sina släktingar, grannar och vänner och erbjuder dem att få dessa slattar. Detta är såklart helt oacceptabelt. Men det största problemet är ändå att regionledningen inte tycker att detta är fel.

Vi moderater har inför vaccineringen och under denna tid drivit på konkreta förslag om hur vi ska tag i vaccinfrågan. Planeringen är A och O om det ska fungera. Sedan krävs det en rad olika sätt att alla ska få sitt vaccin. Vi har bl.a. föreslagit att upphandla utövare, öppna upp dropp in, sök upp våra äldre. Ja, vi måste göra allt för att detta ska fungera och inte skuldbelägga och ondgöra oss över att våra invånare inte förstår den obegripliga och obefintliga information som skickas ut.

Höjd skatt för kortare vårdköer?

 Nu på morgonen hör vi på radion hur man ställt frågan till Gävleborgarna om de är beredd att tillfälligt betala mer i skatt för att jobba bort vårdköerna. Inte förvånande svarar många ja på en sådan vänstervinklad fråga. Detta görs utan att man sätter allt i ett sammanhang.

Förs det första så hade vi långa vårdköer innan pandemin, så orsaken till köer är alltså inte pandemin. Vi har en av landets högsta regionskatter men har ändå en av landets längsta köer. Så den enkla analysen är såklart att hög skatt innebär inte kortare vårdköer eller bättre vård, faktiskt så är logiken den omvända. De som har låg skatt har istället kortare köer och bättre vård(i alla fall var det så innan pandemin)

Sedan så måste man ställa sig frågan vilka som ska beta av kön om man får mer skattepengar. Idag är det redan brist på mycket av vårdpersonalen och de kommer inte fram bara för att man får mer skatteintäkter. 

Till saken hör också att under förra året fick Region Gävleborg 900 miljoner mer i statsbidrag, detta för att kompensera för högre kostnader under pandemin. Vad gjorde man men dessa pengar? Trots sjukt mycket mer pengar från staten så lyckades man inte hålla nere köerna utan dessa bidrag gick till största del till överskottet i regionen. Överskottet blev 500 miljoner kronor.

Så brist på pengar finns inte men ändå växer köerna. Att då dra slutsatsen att det saknas pengar blir ytterst märkligt, inte ens vänsterpartisterna i regionen har dragit den slutsatsen. Men nu gör alltså radion det, märkligt

Vad är då problemet med långa vårdköer?

För det första så är det ett onödigt lidande för den som väntar på operation. Att bara gå och vänta gör att man riskerar försämras och väntan kanske är det värsta för alla, att inte veta när man ska få hjälp. Under tiden kan man kanske inte arbeta och bidra till mer skatteintäkter utan vänta.

Sedan jobbar inte regionen tillräckligt effektivt. Det finns inbyggt i systemet att ha köer, då får man högre anslag kommande år. Detta kunde påvisas under Alliansregeringens tid, genom små stimulansmedel som betalades till de regioner som hade korta köer så minskade köerna väldigt snabbt. Det var faktiskt så att Region Gävleborg var bäst i klassen när det gäller att ställa. Utan några extra medel och högre skatter så gick vi från att ha de längsta köerna till de kortaste.

Men nu har ett nytt problem uppstått inom vården. Vi har en synlig vårdkö d.v.s. de som faktiskt väntar på en operation eller att remiss ska tas om hand. Men den värsta köerna är kanske den dolda d.v.s. de som inte har remiss skickad eller som inte har sökt vård. Dessa dolda vårdköer finns inte registrerade. Vi moderater har krävt vid flera tillfällen att man ska ta reda på hur den vårdkön ser ut, än så länge har vi möts av ett ointresse från ledningen.

Vaccinationshaveriet fortsätter

 Mycket av tiden och energi vi lägger ned nu handlar om vaccination av vår befolkning. Det står i stort sett dagligen om problem och irritation som uppstår. Det handlar om allt från oändliga telefonköer där den som har tur kommer fram och sedan ska bli uppringd om ett par veckor. Det rör sig om vaccin som inte kommer som utlovat och är det väl kommer är det oklart vilka grupper som står i tur som ska vaccinera sig. Vissa grupper prioriteras och andra inte utan att vara logiska. Informationen till allmänheten är allt annat än tydlig och inte ens vi som jobbar med detta vet och förstår vad som gäller.

Vi sa tidigt att det skulle bli en stor utmaning med att vaccinera hela befolkningen och risken var då, och är nu, att man underskattar de insatser som krävs. Med tanke på allt som skrivs och det kaos som råder så har det visat sig att vi (tyvärr)hade rätt. Saker som inte skulle behöva strula gör det och det råder mycket oklarheter vad som gäller., ingen vet något och alla skyller på varandra.

Nu strömmar det in synpunkter på hur det fungerar, eller rättare sagt inte fungerar, och vilka missar man gör. Det råder stor frustration vilken man kan förstå. När man väl blir vaccinerad så minskar risken att insjukna och man kommer framöver få förmåner som andra inte kommer ha, vilket gör att de allra flesta är riktigt trött på restriktioner och är angelägna om att få sitt vaccin. 

En del av det vi tidigare har föreslagit har man nu också genomfört vilket är bra, exempelvis så utökar man antalet vaccinationsplatser och man har förenklat bokningen genom att upphandla call center. Men de åtgärderna har kommit sent och man har inte förberett dem ordentligt. Men det krävs nu mer insatser för att detta ska fungera när väl vaccinet kommer, vi har lång väg kvar.

De som jobbar med vaccineringen gör så gott man kan men vi behöver fler som jobbar med detta. Vi behöver större vaccinationscentren när väl de stora volymerna av vaccin kommer. Få fram alla krafter som kan och vill hjälpa till med vaccineringen, upphandla mer. Ta in logistikhjälp för att få det flyta på. 

Allt detta kommer att fortsätta ta upp stor del av vår vardag och därför är det extra viktigt att man är väl förberedd. Eller som en tidigare statsminister sa, är man inte förberedd så är man oförberedd

Idrottsrörelsens viktiga arbete för våra barn och ungdomars hälsa

 Det finns många som drabbas under pandemin och vi har haft stort fokus på de som sitter isolerade och på de äldre på våra särskilda boenden. Men det finns en annan grupp som drabbas hårt men som kanske inte har fått så mycket uppmärksamhet. Det är våra barn och ungdomar som har blivit utestängda från såväl skolan som sina fritidsaktiviteter.

Vi träffade därför Idrottsförbundet igår för att lyssna av hur läget är och vad vi kan göra för att vi inte ska förlora en hel generation ungdomar. 

Att röra på sig är otroligt viktigt men när man stänger igen träningar och man inte längre får spela matcher så tappar många intresset. Det gör att man istället för att gå till skolan, vara ute på rasterna och delta på skolidrotten sitter inne och pluggar och blir allt mer passiv. När man sedan inte heller får träffa sina kompisar i det lag man spelar och inte får träna eller spela match så är det lätt att man slutar. Under en begränsad tid går det kanske bra men nu har vi hållit på i ett år till och från och för en 11 åring är det en hel evighet.

Dessutom så drivs all denna idrotts- och föreningsverksamhet av ideella krafter som också har mer eller mindre satt sitt arbete på paus, förutom mycket av administrationen såklart. Men även dessa tappar sugen och risken är att man lägger av det fylls inte heller på med nya ledare och idéela krafter. Så det är inte bara ungdomarnas hälsa som riskerar att försämras utan en stor del av föreningslivet riskerar att komma ur denna pandemi i ett mycket sämre läge.

Våra 30000 ledare i länet gör en otrolig insats för samhället som vi verkligen måste visa uppskattning för och som vi vill ska ha orken att fortsätta när detta är över. Därför är det viktigt att vi nu hjälper till från det offentliga, och av den anledningen träffade vi idrottsförbundet Gävleborg för att lyssna av läget och vad vi kan göra.

Några saker som vi noterade var att man har klarat sig relativt bra så här långt med uppskjutna hyror och inställda kupper, matcher och träningar. Vissa idrotter har klarat sig bättre än andra men överlag så är läget mycket allvarligt och många kommer inte klara sig mycket längre till.

Därför är det viktigt att vi gör insatser från riksnivå, region och kommunal nivå. Den moderata förslaget om att garantera intäkter för evenemang är en viktig åtgärd för att man ska våga planera för festivaler och andra större evenemang. 

Det kanske skulle vara möjligt för regionen att gå in och garantera de mellanstora regionala evenemangen på samma sätt och kommunerna tar de lokala. Allt detta för att man ska våga satsa och inte riskera hela sin verksamhet om det blir inställt.

En annan fråga är deras folkbildningsverksamhet som är viktigt. Hur ser finansieringen ut av den, det bör vi som region se över. Varför ingår inte de i samma pott som ABF och Ibn Rushd?

Sedan vill man att vi ska ta med idrottsrörelsen och civilsamhället viktiga uppdrag i våran RUS, en fråga vi drivit på länge som vi också verkar ha en bra samsyn i.

Vissa regioner har tagit fram ett idrottspolitiskt program vilket vi i vårt län också bör fundera på. Vi är ett av de främsta idrottslänen i landet och vi bör verkligen använda detta i vårt kommande arbete och utveckla det ännu mer. Här kan vi tillsammans med kommunerna och idrottsrörelsen göra mycket tillsammans.

Sedan att bara lyfta det viktiga arbete de gör och uppmärksamma alla dessa idela krafter som finns är otroligt viktigt. Det är lätt att de glöms bort och tas för givet.

Testa testa testa, vi kräver Covid19 snabbtester

Vi moderate har under pandemin jobbat hårt med att försöka förstå vad som händer hos oss och i vår omvärld. Vi har sedan föreslagit åtgärder och handling för att göra det vi kan för att minska smittspridningen och minska konsekvenserna av pandemin.

En åtgärd som vi var tidigt ute och krävde var att man skulle börja testa mycket och ofta. Detta för att hitta de som är smittade och kunna smittspåra. Förra våren handlade det om att få upp kapaciteten för PCR tester(de som görs via självtest) Då hade vi inte kapaciteten men tillslut fick man till det. 

Sedan har det tagits fram snabbtester vilket innebär att du på 10-15 min kan ta reda på om du har viruset eller inte. Detta har lite sämre mätosäkerhet än PCR-tester men det utvecklas nya metoder hela tiden. I höstas krävde vi att man skulle inför snabbtester och testa vår personal typ varje arbetspass. Detta för att snabbt kunna hitt smittade personer. Detta skulle såklart inte ersätta PCR tester och att hålla sig hemma vid symtom utan ses som komplement.

Dessa snabbtester som fanns då krävde att de gjordes av vårdpersonal vilket såklart begränsade möjligheten att få in dessa brett i samhället men använd dem där det går.

Man startade då ett eget arbete att Region Gävleborg skulle validera dessa tester, som om det inte gjorts av leverantör eller andra aktörer. Nu har det gått flera månader och man har fortfarande inte infört dessa brett inom vården.

Nu har industrin tagit fram snabbtester som du kan ta på dig själv, på samma sätt som PCR tester. Dessa kostar typ 50kr/st och har en relativt bra träffsäkerhet. Vi vill nu att dessa köps in och används inom regionen. Görs det så underlättar det för kommunerna att börja använda dessa och jag ser även att privata företag också kommer börja använda dem.

Vi moderater kräver fortfarande att vi ska testa så brett som det bara går. Använd alla metoder som finns. När man sedan hittar smitta så ska smittspårningen kartlägga och spåra de kontakter man haft för att snabbt få stopp på smittkedjor. Detta är inte så komplicerat men det kräver resurser och vi är beredd att prioritera detta.

Tyvärr så vill inte den styrande majoriteten i regionen göra detta utan man sitter och väntar på att någon annan ska göra det. När den styrande majoriteten inte tar sitt ansvar så gör vi det.