Tack 10-talet, gott nytt år

Nu är 2019 och 10-talet slut och det är dags att sammanfatta och utvärdera året som gått. Det är första året för en ny mandatperiod där det är nya (eller gamla) förtroendevalda på de politiska posterna vilket alltid innebär att laget omformas en del. Detta sker även hos de politiska motståndarna och samarbetspartier vilket också gör att spelplanen ändras och det känns som det blivit mycket förändringar just denna mandatperiod.

Det ekonomiska läget har försämrats radikalt under året, underskotten har ökat och vi ser inga förslag på åtgärder från den styrande majoriteten. Vi i oppositionen kunde därför lägga en gemensam budget inför 2020 där vi hade med konkreta förslag på åtgärder.  Detta kommer innebära rejäla utmaningar nästa år i och med att lågkonjunkturen närmar sig allt mer och då kommer det politiska ledarskapet prövas på riktigt allvar.

Bollnäs sjukhus återtogs av Regionen. Detta efter att Aleris och Regionen kommit överens om att de skulle lämna avtalet i förtid. Vi har såklart försökt hålla koll på detta men tyvärr så har man inte låtit oppositionen ha insyn i denna process. Vi har såklart påpekat behovet av en ny upphandling som vi moderater kräver ska genomföras omgående. Vi får nu se om det blir någon ny upphandling eller inte.
Den stora politiska frågan har varit den palliativa vården och behovet av mer specialiserad palliativ vård. Vi har under många år drivit på frågan om Hospice och året har återigen präglats av denna fråga. Särskilt starkt har det varit att höra om hur bristfällig den s.k. hospicevården fungerar i Gävle.

Vi har även under året gjort mycket annat inom regionpolitiken. Mycket fokus har lagts på verksamhetsbesök, där vi i år har gjort över 100 besök. Det kanske inte låter små mycket men med tanke på att varje besök tar minst 2h + resor så förstår man hur mycket tid vi lagt på detta. Vi har framförallt besökt våra enheter inom regionen men även den del kommunala verksamheter som har kopplingar till regionen. Vi har även besökt en del av länets största industriföretag. Det är den svenska industrin som är motorn i samhället. Gävleborg har varit Sveriges främsta industrilän och vi vill att vi återigen ska ta den positionen. Vi tenderar att ta dessa stora företag för givet och det finns även krafter som vill att ska lägga ned.

Lugn politisk vecka men med mycket besök

Jag har förmånen som regionråd göra många besök i våra verksamheter. Det är riktigt givande att få höra hur våra medarbetare har det på sina arbetsplatser och få insyn i hur våra verksamheter fungerar. Jag brukar även försöka vara med ett arbetspass och askultera inom vården. Det har det inte blivit av så mycket under detta år men det ska bli mer av det nästa år.

Veckan som varit har varit ganska lugn politisk så då har det varit bra vecka på annat sätt med flera dagars besök.

fysioterapi Gävle sjukhus
I måndags var jag och träffade fysioterapeuter(sjukgymnaster) på Hudiksvalls sjukhus. Det är en otrolig viktig verksamhet som gör skillnad på riktigt för våra patienter. Genom tidig rehabilitering så kan man minska lidandet för patienterna och de kommer snabbare tillbaks till sitt vanliga liv.

Jag har tidigare mött dessa sjukgymnaster när jag varit ute i verksamheterna. Jag kommer ihåg när jag för flera år sedan auskulterade på en vårdavdelning och där kom fysioterapeuterna och mer eller mindre drog upp patienterna med stort engagemang för att gå till kiosken och köpa tidningen. Alllt detta just för att man ska få snabb rehabilitering och snabbt ska komma tillbaks.

Man har sedan dess organiserat om denna verksamhet vilket jag fick en bra känsla av och att man nu kan jobba bättre tillsammans och trivs bättre på jobbet.

Dietister Gävle sjukhus
I tisdags gjorde vi vårt 100 verksamhetsbesök för året. Det gjorde vi hos dietisterna på Gävle sjukhus. vilket är lite av en bortglömd grupp men som också gör ett viktigt arbete för att patienterna ska kunna komma tillbaks på ett bra sätt efter man vårdats på sjukhuset. Det är en relativ liten grupp som nu också har samlats i en länsövergripande enhet vilket verkar fungera riktigt bra.

Strokeenhet Gävle sjukhus
Sedan gjorde vi ett besök på Strokenheten på sjukhuset vilket är en verksamhet som vi försökt få komma till under en tid och ni fick vi till ett sådant besök. Där fick vi träffa vårdenhetschefen men också verksamhetschefen vilket inte vi brukar göra. Vi är intresserade av att träffa medarbetarna och deras närmaste chef, de överordnade cheferna träffar vi ändå på våra politiska möten.

Försämringar planeras inom vårdvalet/hälsovalet i Region Gävleborg

Primärvården och våra hälsocentraler är navet i sjukvården. Det är här de flesta besök görs och det är här man först vänder sig till när man har besvär. Alla regioner har infört vårdval inom primärvård. Det innebär att alla invånare fritt kan välja vårdcentral(eller hälsocentral som det heter hos oss) och ingen kan neka dig att välja just den central som du själv vill tillhöra. Samtidigt så finns det möjlighet för alla aktörer att fritt få starta en hälsocentral så länge som man uppfyller de krav man har i respektive region.

I Gävleborg tog vi över blockgränserna fram ett vårdval som har varit väldigt lyckat. Det var i stort sett vi moderater och socialdemokrater som gjorde grunden i den överenskommelse men sedan var samtliga partier med och vi var överens om vilka regler som skulle gälla. Motivet var att skapa system som skulle klara av olika maktkonstellationer och skapa långsiktiga hållbara förutsättningar för våra vårdgivare och invånare.

Detta har vi lyckats med stor framgång. Vi har Sveriges bästa vårdval, om inte ett av de bästa systemen i alla fall. Vi har fått nya etableringar på ställen där man inte trodde det skulle bli och vi har en reell valfrihet på många fler ställen än bara Gävle(vilket man från vänsterhåll befarade).

Men nu är vårt vårdvalsystem hotat. Det hotas inte av vänstern och socialisterna utan av centern. Vi har inrättat ett utskott under regionstyrelsen som ansvarar för vårdvalsystemet och där tar vi fram krav och regler som gäller(sedan är det såklart fullmäktige som beslutar). Ordföranden i detta utskott var förra mandatperioden en vänsterpartist vilket är lite komiskt med tanke på att de inte gillar valfrihet och privata aktörer. Nu är det centerns regionråd som är ordförande vilket såklart väckte förhoppningar när han tillträdde, nu kan vi göra vårt system ännu bättre. Centern brukar gilla privata aktörer och valfrihet men efter de diskussioner vi haft så börjar jag tvivla.

Man har nu planer på att göra om delar av systemet så det ska bli svårare för nya eller gamla aktörer att starta nya hälsocentraler. Detta ska man åstadkomma med två förändringar:

1. Det ska inte vara så att man automatiskt ska tillhöra den närmaste hälsocentralen om det är så att man inte aktivt väljer en central. Man ska istället tillhöra den som man tidigare har varit listad på. Detta blir såklart stor påverkan om det startar en ny hälsocentral. Då får de bara de patienter som aktivt vill flytta över dit.
   
2. Man ska kunna lägga ned en hälsocentral och flytta över de listade patienterna till en annan hälsocentral som man själv som vårdgivare bestämmer. (Detta är lite förenklat men i stort sett blir det så) då kan man lägga ned och ingen kan ta över lokalerna och starta en ny hälsocentral.

Syftet med dessa två förändringar är att man inte vill uppleva det som hände i Bergsjö för något år sedan. Där ville regionen lägga ned sin hälsocentral och låta en annan hälsocentral ta över patienterna och starta en s.k. filial(vilket är en mottagning med odefinierat innehåll och tillgänglighet) Det som hände när man skulle göra det var att en annan privat hälsocentral etablerade sig i Bergsjö, detta till Bergsjöbornas stora glädje. På detta sätt fick man behålla en hälsocentral men som helt plötsligt hade fasta läkare på plats.

Nu vill man (S,C,V,MP) lägga ned Arbrå och Kilafors hälsocentral och ersätta dem men filial istället, detta försöker man nu förneka från centerns regionråd men jag har hört detta så många gånger nu så att det är det man vill råder det inget tvivel på. Samtidigt ska patienternas inte då fördelas om på de hälsocentraler som finns utan helt enkelt flyttas över till Baldersnäs. Skulle någon annan få för sig att starta en ny hälsocentral i Arbrå så får de inte några patienter förutom de som listar om sig aktivt.

Detta kan vi moderater inte gå med på. Och att man väljer att förstöra vårt system gör mig riktigt besviken. Självklart ska vi utveckla primärvården och göra den bättre för våra länsinvånare och där har vi moderater idéer men det får jag återkomma till i ett annat inlägg.

Nytt avtal mellan Regionen och Vårdförbundet

Igår lyfte vi i oppositionen frågan hur avtalsarbetet mellan regionen och vårdförbundet har gått 2019. Nationellt har man förhandlat fram ett avtal som vi sedan ska förhandla vidare med lokalt. Det nationella avtalet är som det brukar heta sifferlöst vilket innebär att det finns inga belopp eller procentsiffror om löneförhöjningar. Det är så vi vill att avtalen ska se ut och på det sättet göra själva jobbet lokalt istället utifrån våra förutsättningar. Däremot förväntas vi förhålla oss till det s.k. märket vilket är industriavtalets avtal, i år 2,4%. Tanken är att industrin ska vara ledande i detta och vi andra anpassa oss efter det, detta kan man ha åsikter om men så har det fungerat under många år.

Då blir det såklart viktigt för oss att vi implementerar det nya avtalet på ett bra sätt som våra medarbetare kan känna sig nöjd med och som vi som arbetsgivare är nöjd med och har råd med.
Därför ville vi stämma av hur det har gått eftersom vi har hört att det finns synpunkter på regionala avtalet och lönebildningen lokalt.

De senaste 7 åren har vi i regionen haft en extra lönesatsning för sjuksköterskor som motsvarar 1% extra på den lokala potten. Det blir då totalt industrins märke plus en procent som vi ger till våra sjuksköterskor. Sedan är tanken att denna procent ska användas för att skapa en bra lönespridning vilket har fungerat hyfsat under årens lopp.

Både majoritet och opposition har varit överens om detta under alla dessa år men tyvärr så har man nu valt från majoriteten att ta bort den delen budget 2020. Man har från tjänstemannahåll förnekad detta men det blev helt klart tydligt igår när frågan diskuterades på styrelsen där majoriteten erkände att man valt att ta bort det för att prioritera annat.

Detta ställer såklart till det......

Två olika budgetfullmäktige med olika sätt att jobba

Igår deltog jag på två av länets kommunfullmäktige, båda hanterade budget för 2020 och det var väldigt stor skillnad hur de hanterades.

I Gävle sitter jag som ledamot i fullmäktige och vi hanterade budget för 2020 under gårdagen, som de flesta vet styrs Gävle av S,L,C,MP. Tanken var att de olika budgetförslagen skulle debatteras och diskuteras och talarlistan var lång. Det som gjorde det hela märkligt var det första inlägget från KSO som skulle förklara några små justeringar som gjorts i majoritetens budget, det rörde sig om typ redaktionella förändringar. När frågor ställdes om vad de bestod i så försökte hon förklara men jag tror ingen förstod vad hon pratade om. Det var kostnader som var dubbelbokfört som endast påverkade plan 2021 och 2022

När jag sedan läste de reviderade handlingarna så kunde jag se att man ändrat anslagen till nämnderna redan 2020. Exempelvis så hade man utökat utbildningsnämndens budget med 10mnkr. Detta eftersom man hade tagit 2019 års överskott och tagit bort dem från anslagen 2020. Detta tyckte man inte var en stor grej från majoriteten och ville helt enkelt stoppa tillbaks de medlen för nämnden.

Sedan skyllde ordföranden på tjänstemännen och att det var samma förutsättningar för oppositionen. Att man som KSO skyller på tjänstemännen är för mig helt oacceptabelt. Det är den styrande majoriteten med KSO i spetsen som via kommunstyrelsen lägger fram en budget till fullmäktige. Då får man också ta ansvar för det och inte skylla på någon annan, skamligt.

Det som är anmärkningsvärt i detta är att styrelsens ordförande inte kunde förklara detta utan stod fast vid att det var små justeringar och dessutom gav skulden på tjänstemännen gör det hela ännu värre. När jag tog ett enskilt samtal med henne under en av alla ajourneringar så gav jag henne rådet att lyfta ur ärendet och ta upp den på nästa fullmäktige om två veckor istället. Detta för att visa lite ödmjukhet och ledarskap, men det gick minsann inte

Sedan fanns det synpunkter på transparensen i budgetprocessen från oppositionen vilket jag kan förstå, men jag har egentligen ingen insyn i de processerna. Att hålla på och tjafsa om formalia och försöka förstå vad de hade hittat på tog oss 3timmar innan man kom fram till från oppositionen att återremittera ärendet med motiveringen gör om gör rätt känns märkligt. Jag tycker att den styrande majoriteten borde vara bättre än så, men inte.

Sedan åkte jag till Ovanåker och lyssnade på deras budgetfullmäktige, där styr S,M,L tillsammans i minoritet. Där hade man i kommunstyrelsen lyssnat in oppositionen och tagit in deras förslag i ledningens förslag och man blev därför överens. Så det fanns bara ett förslag till budget som diskuterades i 15min och sedan var allt klart. Det i sig var märklig att det gick så snabbt men även att man fått med sig oppositionen.

Tänk hur olika man kan jobba med budget. I ena fallet så mörkar man och försöker undanhålla information från fullmäktigeledamöter. Inte inkludera oppositionen utan köra på. I andra fallet var man inlyssnande och lyhörd för justeringar.

Tänk hur olika man kan jobba, det gav helt klart en del tankar inför framtiden

Skjutningar och sprängningar, vart är Sverige på väg?

Vart är Sverige på väg? Vi ser att den grova kriminaliteten ökar i Sverige och alla de skjutningar och sprängningar som sker har gjort att vi i stort sett dagligen kan läsa om detta. Frågan är hur kan det ha blivit så här och vad kan vi göra åt det?

För det första ska man vara försiktig att försöka ge en heltäckande bild av det som händer. Vi allmänhet och politiker har en ytterst begränsad information och den bygger mångt och mycket på det som skrivs i media. Media har sin logik och har inte uppdraget att presentera all fakta och underlag eller berätta om allt positivt som händer. Men att det som nu händer inträffar råder det inga tvivel på men vad kan vi göra åt det.
Jag tror man måste jobba på flera håll. Det räcker inte med hårdare tag utan det krävs en rad olika insatser.

För det första så är det enkla svaret, fler poliser och mer resurser till rättsväsendet så samhället kan agera snabbt och resolut när någon begår brott eller är på väg att begå brott. Då handlar det om alla brott. För att det ska finnas en legitimitet för rättsstaten så är detta viktigt. Det krävs även andra insatser, bl.a. så krävs det hårdare straff och en straffskala som är mer accepterad i samhället. Det innebär att brott som allmänheten tycker är allvarliga ska ge hårdare straff än de som inte är det. Det krävs också möjlighet till mer ny teknik med exempelvis kameraövervakning.
Men allt detta får inte ske godtyckligt. Är vi en rättsstat så måste vi respektera dessa rättstatliga principer. Även domstolarna måste jobba på ett råttsäkert sätt, detta för att det ska finnas en legitimitet för samhällets institutioner. Det värsta som kan hända är att man tappar respekten för detta och tar lagen i egna händer, vilket kommer hända om vi inget gör. Därför tror inte jag på förslaget om anonyma vittnen och godtycklig övervakning av våra medborgare. Vi får aldrig sjunka så lågt att vi använder ickedemokratiska metoder för att bekämpa kriminella. Exempelvis så skrevs det om hur polisen började kasta tillbaks gatsten på demonstranter i Göteborg för många år sedan, detta får inte ske.

Men alla dessa insatser räcker inte. Vi måste stoppa inflödet av nya kriminella. Och det gäller det framförallt rekryteringen av ungdomar som sker idag. Här har vi i övriga samhället ett stort ansvar. Det gäller skolans insatser och socialtjänstens tidiga insatser. Här ser vi att vi inte har lyckats och vi måste hitta de metoder som fungerar på dagens ungdomar. Vi får aldrig ge upp om att varje barn/ungdom måste få de förutsättningar som krävs för att man ska forma en bra framtid fri från kriminalitet.

Men det gäller också att vi övriga vuxna gör vår del. Då handlar det främst om föräldraansvaret d.v.s. att vi uppfostrar våra barn om vad som är rätt och fel och få dem att anstränga sig för att nå sina mål. Men det handlar också om att vi som vuxna måste reagera när andras barn inte sköter sig. I detta avseende så har samhället förändrats de senaste åren. Vi tittar allt mer bort när vi ser saker och är rädd för att bli inblandade. Dessutom om någon reagerar och säger till eller tar tag i ett barn så får man deras föräldrar efter sig. Jag skulle uppskatta om någon vuxen sa åt mina barn om de gjorde något fel. Jag skulle även vara tacksam om de hörde av sig och berättar vad de sett och vad mina barn har gjort. Det är på det sättet som vi kan hjälpa dem att hitta rätt.

Som sagt så finns det inga enkla lösningar på svåra problem. Fler poliser och hårdare straff är lätt att säga men det räcker inte. Vi måste göra insatser som gör att det krävs mindre antal poliser. Alla har vi ett ansvar här och tyvärr som degenereras samhällsåtagandet. Gör vi inget nu så kommer samhället ta en vändning som jag inte vill vara en del av, så jag kommer göra det jag kan för att det inte ska bli så. Är ni?

Långa väntetider till operationer för Prostatacancer

Bild tagen när jag testkörde
operationsrobot på besök i Karlstad 2012

2017 beslutade vi regioner inom Uppsala-Örebro sjukvårdsregion att vissa typer av canceroperationer skulle centraliseras i regionen. Bl.a. så beslutade vi att prostataoperationer inte längre skulle göras i Gävle utan göras i Västerås och Falun. Samtidigt fick Gävle göra njursparande operationer.

Detta gjordes med motivet att man ska göra många ingrepp för att på så sätt bli duktigare på det man gör och det blir högre kvalité. Att centralisera på detta sätt är inte helt enkelt. Vissa av våra läkare vill inte att vi ska flytta dessa ingrepp och det riskerar att påverka möjligheten för oss att rekrytera urologer eftersom vi inte erbjuder denna del av jobbet.

All denna centralisering eller nivåstrukturering som det kallas är förhandlingar och ett politiskt kattrakande mellan sjukhusen. I Faluns fall så blev man lovad en operationsrobot när man skulle ta över dessa operationer.

Gävle sjukhus har nu sedan en längre tid slutat med dessa ingrepp med förväntan att Falun skulle ta ha om dessa patienter. Nu verkar det inte ha blivit så. Man har inte den kompetens i Falun som krävs för att göra dessa ingrepp och den robot som man fick står, enligt rykten, still. Så nu skickas dessa patienter till Stockholm och Uppsala för dessa operationer.

Köerna till prostataoperationer är långa och våra patienter får nu vänta upp till 190dagar på operation, vilket är helt oacceptabelt. Gävle har viss tillgång till urologer så vi skulle kanske kunna göra dessa ingrepp (igen). Vi har dessutom planerat för ett inköp av en operationsrobot, vilket vi i oppositionen krävde för många år sedan(redan 2012). Så förutsättningarna bör finnas för att vi ska göra dessa ingrepp också. Så istället för att hjälpa våra patienter så placeras de nu i kö i andra län med alla de konsekvenser som det innebär.

Jag tycker nog att man bör fundera på om denna nivåstrukturering var rätt att göra. Om inte våra grannlän har den kompetens som krävs och vi har det så är det kanske vi som ska ta hand om dessa operationer i stället. Så det är dags att vi ser över möjligheten att ta tillbaks dessa operationer.